Aftonbladet – 27 november 1845, sida 1

utvisar fäderneslandets och samhällets framtida förhoppning. Hela denna mängd synes hafva en enda känsla, en enda tanke af patriotism och tillgifvenhet för monarken. ÅAfven bizarra ider, sådane som dessa bergsboers originalit förstår att uppfinna, blanda sig i dessa taflor. Jägares fanfarer, klarinetters ljud, hornmusiks echo och barmoniska toner, liknande eolsharpans ackorder, ljuda från bergshöjderna, jemte dessa sånger, hvilka med detta egna, genomträngande jodel tyckas utgöra ett folkets gemensamma språk. Och midt igenom dessa massornas naturliga och fosterländska sånger tona religionens hymner, sonora och högtidliga. Sådant skulle tåget blifva, som emottog erkehertigen, hvilken kom att besöka Tyrolen vid dess nationalfest. Staden, beströdd med blomster, beredde honom andra ärebetygelser, hvilkas ståt och prakt utgjorde en kontrast emot de landtiga. Religionen, själen uti detta lands alla publika handlingar, förhöjde slutligen denna högtid genom glansen af sina ceremonier. Dessa tillredelser, som lifligt intagit Marias inbillning, uppfyllde de sista bref, som jag mottog från grefvinnan, hvilken äfven ofta begagnade Maria såsom sekreterare. Man inbjöd mig att dela de fröjder, som dessa festiviteter lofvade; men mina göromål tilläto icke vidare mitt aflägsnande. Jag förklarade hela saknaden som jag rönte af detta afslag och väntade med otålighet berättelsen om alla dessa herrligheter. Ack! denna berätdlse ankom alltför snart. En morgon inkom i milt rum min betjent, densamma som åtföljt Mig på mina resor. På den glada min, hvarmed han till mig öfverlem