Aftonbladet – 27 november 1845, sida 1

Karakteren af de tyrolska festerna är högst pi kant. Det är icke endast i städerna som förjus ningen uttrycker sig, det är i hela landet. Ifråi de högsta bergspetsar ned till de djupaste dalar från klippor, skogar och fält, i så väl palatse som i den lågaste koja, i jigarens och vedhugga rens torftiga bydda, öfver allt uppenbarar sig fröjt och jubel. Öfver allt höja sig blomsterarkade och grönskande äreportar med inskriptioner til kejsarens och den kejserliga familjens lof. Pi de brantaste klippor utmärka fanor och stan darer med nationalfärgerna de namnkunniga stäl. len, der landets sjelfständighet blifvit förfäktac och vunnen. Här blef en hel division af fransyska trupper uppehållen af en enda man; der ble ett pass försvaradt under flera timmar af en end: jägare, hvilken offrade sitt lif för ett motstånd, som försäkrade hans landsmän om segern. Dessa ädls minnen äro de, hvilka man firar med flaggor lomstergirlander och emblemer. Korporationer1 ordna sig. Främst i tåget, som sätter sig I örelse för att helsa prinsen, gå jägarne, så rättvist berömda för sin djerfbet och skicklighet; de ära, såsom vittne af sitt mod, skogarnes djur, allna för deras vapen, och dessa trofer tjena selan till festens glädje. Efter dem komma jorlens odlare, förande plogen såsom triumfvagn, och deras svit unga flickor, bärande stora korgar yllda af blommor och frukt. Hvarje yrke reresenteras symboliskt, och alla framställa med tolthet sina verktyg och produkterna af sin inlustri. Midt uti denna Procession gå presterna, Nagistratspersonerna, cheferna och soldaterna, och mkring dem, men utan ordning, gruppera sig ubbar, qvinnor, barr och sist ungdomen, som