Aftonbladet – 25 november 1845, sida 3

— DET GAMLA KLOSTRET PÅ HOVED-ÖN i Norge berättar Bratsberg Amts-Tidende, bar genom fortsat gräfning nu blifvit till största delen blottadt, så at man skådar hela grundvalen deraf. Af det ihålig läte som höres då man stöter i golfvet, är det sanno likt att grofgångar finnas under; men ännu hafva di ej blifvit öppnade. I choret, som bildar ett kors har man funnit en hop god mursten, som synes hafv varit begagnad till architektoniska prydnader. Fler kapitäler och andra zirster, glasmålningar och bild huggar-arbeten, en metallklocka, m. m. äro äfvei anträffade och i gruset menniskoben. Nästa sommar blifver äfven klostergården uppgräfd som nu är öfverväxt af löfskog. — ÖMVÄNDELSE OCH PosTPORTO. Den bekante ledamoten af protestantiska vännernas, tällskap, pa stor Uhlich i Magdeburg, har sedan någon tid fåt emottaga många bref och broschyrer, med föregifver afsigt att omvända honom, hvilka varit ofrankerade och för hvilka ban således måst betala postdorto Detta har nu gifvit honom anledning att i Magdeburgs tidning låta införa följande: Rätt gerna emottager jag bref och skrifter, som tillskickas mig för att, såsom öfversändarne säga omvända mig; ty jag tror att hvarje menniska bör hafva ögon och själ öppna, för att lära, der någon. ting värdt att lära erbjudes. Men den, som vill göra sig denna möda med mig, skulle dock icke derjemte hafva det anspråket, att jag skall bålla min pung öppen för att betala postpenningar för sådana remisser; några gånger har j:g dock gjort det, men nu blir det mig för kostsamt, och jag anhåller derföre, att man framdeles måtte frankera dylika bref, eller också bifoga till adressen orden: För omvändelse. Uhlich i Magdeburg., — ZAR PETER DEN STORE OCH ÅCTGUST I AF PoLeEs. Men vet af historien att begge dessa furstar egde en nästan öfvermensklig styrka. En afton befann sig konung August hos zaren i en liten, furst Radziwich tillhörig fästning på kurländska gränsen. Flere gånger under aftonmältiden märkte August, att den silfvertalrick man räckte honom var oren; genast tog ban talricken hoprullade den och keastade den å sido. Zar Peter trodde att konungen endast ville visa sin styrka, hvarpå han tog sin talrick klämde den tillsammans i en klump och lade den framför sig. Nu tog August, som blifvit upphettad under soupern, en silfverpotkal och bråkade sönder den mellan flata binderna. Peter blef icke heller efter i detta experiment, och de begge allierade potentaterna voro på god väg att förderfva hela servisen, om icke zar Peter yttrat: Ja broder, nog klämma vi sönder silfver, så det är lust åt; men det vore bättre om vi försökte att böja det svenska jernet. — Ifrån ön Malta berättas följande sällsamma och för den engelska nationalkarakteren betecknande tilidragelse. En kapten vid ett på ön garnisonerande eng. regemente egde en arabisk häst, den han icke ville utbyta emot den rikaste arftagerskan i de förenade konungarikena. Djuret förenade verkligen alla egenskaper, som utmärka de ädlaste af dess ras. En off cer vid samma gegemente som afundades kaptenens rykte för hästens skull, reste till London för att förskaffa sig en medläflare till araben. fan återkom ill Malta med en verkligen ovanlig häst, berömde less företräden, och ett vad hölls mellan de begge västkarlarne. Söndagen fen 5 September skulle en dockstapelridt ega rum; kaptenen var säker på sin eger, då han aftonen före den utsatta dagen finner in dyrbara häst död i stallet. Den var förgifven. Jetta grep cgaren så häftigt att han i ett anrall af vårmodighet ville taga lifvet af sig sjelf. Man sökte vå allt sätt afråda honom från hans föresats, men örgäfves, till dess en af hans vänner föreslog honom tt åtminstone hämnas på sin hästs mördare. Gelast lät kaptenen anslå på alla knutar, att en belöling af 500 st. utlofvades till den som kunde !emna illfredsställande upplysningar rörande den som af-!