Aftonbladet – 25 november 1845, sida 3

MM rens kabinett, hade hon fattat den lifligaste afund och arbetat på mitt uteslutande från operan. Armodet nalkades imedlertid och i dess spår förebråelse och blygsel. O! huru fördömde jag då denna osälla skönhet, som för mig icke medfört annat än förnedring och olycka! Jag vände då mina tankar till min syster, god, enkel, ädel och så skild från alla de faror, för hvilka jag varit utsatt. Vår mor fanns icke mer. Jag skref till min älskade syster; hon visade mitt bref för vår skyddsengel, för henne, som jag gerna kallat vår försyn på jorden, för grefvnnan, och jag blef kailad til denna fristad, Jag lefver här lycklig — — — — Lycklig! — — Jal — — Ni tror det icke; ni föreställer er, att jag ännu drömmer och tänker på den bedrägliga teater-äran, hopens bi!a!lsrop — prinsens kärlek — glansen och alla dessa förgängliga fröjder — — — — Arma Maria! Edra minnen följa er — erinringen af Fredrik — och. er son. Hon nedslog hufvudet och utbrast i tårar; och jag insåg, att för henne ännu återstodo minga smärtsamma stunder. (Stutet följer.) Så NR