och sedan han gifvit efter för hertigens militärlust samt funnit b-jonettsystemets svaghet i Irland, är han nu helt och hållet för försoningssystemet, för eftergifter, och skall fullfölja det så långt som det motsvarar hans ändamål. Nu trycker det allmänna behofvet af födoämnen hårdt på, och försätter baronetten, aspiranten till ett pärskap, i en odräglig ansvarighet; han måste gifva efter i frågan om spanmålslagarna; men han gör det derföre i små steg, sådan är hans natur, och emot sin vilja lägger han vägen för deras totala afskaffande. Om folket är troget sig sjelf och sina egna intressen, kunna dessa lagar ej fortfara ett år till — — — EN SEKULARUPPTÄCKT. Elektricitetens och magnetismens uppkomst genom ljuset, länge anad, har nu blifvit utrönt, af Faraday, enligt hans tillkännagifvande härom den 3 i denna månad, vid ett sammanträde af the Courcil of the Royal Institution i London. De naturkunnige skola genast inse den oheräkneliga vigten af denna upptäckt; men för att ådagalägga den äfven för dem, som icke ägt tillfälle eller anledning att närmare följa naturforskarens iakttagelser, må det tillåtas oss att här lemna en öfversigt af hvad man hittills kände om förhållandet emellan en del ursprungskrafter, som styra eller åtfölja naturenomenerna, och af hvad som felades i den harmoni, man tyckte sig ana dem emellan. Ljus, värme, elektricitet och magnetism hafva efterhand utrönts stå i en sådan vexelverkan med hvarandra, att man slutligen trott sig kunna betrakta dem såsom olika yttringar af en enda grundkraft, och förutsätta att der en af dessa fyra uppenbarar sig, der finnas äfven de tre öfriga; om man också icke alltid, utan särskilda rön, kan varseblifva dem. Förutsättningen hvilade dock blott till en det på verkliga rön. Från urminnestider hade man sig bekant att ljus oftast åtföljes af värme, och värme ofta af ljus, samt att elektricitet och magnetism åstadkomma rörelse. I sedrare tider hade man efter band upptäckt att elektricitet åtföljes af ljus, värme och magnetism, mognetism af elektricitet, ljus och värme, samt värme af elektricitet och masnetism; äfvensom att der en af dessa tre är verksam, äfven de två andra uppenbara sig, och att kemirka förärdringar, samt rörelse kunna uppkomma genom deras vexelverkan. I alla dessa yttringar visade sig imedlertid en bland de förstvärnde fyra, ell r ljuset, öfverallt såsom verkan, men ingenstädes såsom orsak: man hade lyckats att framkalla ljus genom elektriciteten, värmet, magnetismen; men i omvänd ordning förmådde man icke att genom ljuset (afsöndradt från värme) åstadkomma hvarken magnetism eller elektricitet, lika litet som de genom elektriciteten betingade kemiska förändringar, och ej heller någon rörelse. Faraday har nu visat möjligheten häraf, och derigerom fyllt det hittills bristande vilkoret för slutsatsen om alla fyras ursprung från en gemensam grundkraft. Han har utrönt att en stråle af polariseradt ljus böjes af en elektrisk ström och kan bringas att kringlöpa mellan polerna af en magnet, samt, i omvänd ordning, att elektromagnetiska omlopp kunna frambringas genom ljuset. Det länge omtvistade fenomenet, att jern kan försättas i magnetiskt tillstånd -genom solljuset, har äfven härigenom blifvit fördlaradt. På hvad sätt han utrönt allt detta, förmäles 2) i den korta berättelse om upptäckten, som vi naft att tillgå (i pthe Athenxum, för den 8 dennes); vi kunna således ingenting upplysa derom. Det kan likväl ej dröja länge, innan hans förfaande blir bekant; och om det låter beskrifva ig utan figurer, skola vi kanske framdeles nämna idare derom.