Aftonbladet – 24 november 1845, sida 3

Midt uti dessa qval!, deruti samvetets röst äfver lät höra sig, tillställdes mig en biljett. Den va från okänd hand, och innehöll blott dessa ord: Res, ni måste det; fadren till ert barn är er af kejsarens söner; han skall vaka öfver er och öfver frukten af er kärlek; men resl Med fasa bortkastade jag den summa i pappers. mynt, som biljetten innehöll. Förtviflan återga mig styrka; jag skref genast till teaterdirektionen, att jag skulle samma afton dansa i en bal. lett, som jag bestämde. Jag tillbragte det återstående af dagen att repetera. Timman slog föl mitt uppträdande, och aldrig var jag mera exal. terad och triumferande; jag öfverträffade mig sjelr. Salongen genljöd af oupphörligt upprepade bifallsrop. Jag hoppades ännu! Mina ögon trängde förgäfves djupt in i hofvets loge; den mörka figuren med det bleka ansigtet fanns der icke. Allt var förloradt! På min befallning väntade mig en vagn vid teaterns port; jag reste då jag nedkom, för att al. årig återvända till Wien. — Min dyraste Maria, dessa sednare händelser iro mig väl bekanta; jag ankom till Wien dagen efter denna tilldragelse, likasom jag förut kom ill Milano dagen efter La Doradas afresa. Men nan tillskref detta äfventyr en dansös, vid namn Kächen. — Det var jag — det var då mitt namn. (Forts. följer.) — ENGELSK POTATIS-PEST-KOMMITTE. Engelska egeringen har tillförordnat en särskild kommitt för (t undersöka potatissjukan och föreslå medel mot ensamma ; resultatet af dess åtgärder finner man till