ronetten an adet lortroendet, att spannmalslagarn gingo på sina sista ben, att deras tid var nära ut 0. s. Vv. Sir Robert, som så snällt beräknar all lyckans vexlingar till sin favör, måtte hafva ta git i beräkning sin makt att upplösa parlamente och finna ett stöd för spannmålslagarnes bibehål lande genom resultaten af de nya valen. Dett skulle vi icke tyckt illa om; ty godsegarein teressena äro nu så skakade och splittrade denna fråga, alt de nya valen säkert lemnat et förökadt antal motstindare till de folkutsvältand lagarna. Hvad som nu kommer att ske är e bemlighet. Om de komma att blifva, eller en dast böra blifva upphäfde — om den föränderlig tullskalan (sliding scale) eller en fast tull skal antagas, huru denna tull då skall blifva, bur länge den skall röcka, allt detta förblifver e djup hemlighet; och dessa politiska hemlighete äro alltid föremål för spekulation, och nära no för förstöring för alla dem som äro lemnade osäkerhet, under det att de rikta alla dem, sor hafva tillträde till hemligheten. Det finnes många skilaktigheter i sir Robert och hertigens af Wellington karakterer och ställ ningar. Ehuru begge konservativa bröder, hys de mycket motsatta åsigter i nästan alla ämnen och den förre ådagalägger alltid sin öfverlägsen het som statsman. Hertigen är dristig och upp riktig, och antingen han har rätt eller orätt, ut talar han öppet sin öfvertygelse, med en soldat manliga anda, oaktadt både hans opinioner ocl intentioner äro i strid med den allmänna andan upplysta förbättringar. Hertigen har inga sympatie utan för sina likar, sitt stånd; och äfven hans in skränkta sympatier för denna fåtaliga klass gälla huf vudsakligast honom sjelf och hans närmaste slägt Hertigen betraktar Underhuset såsom ett obehöflig! hindersamt, lumpet och likväl brydsamt, kostsam appendix till kronan. Han tänker, att den ytter liga okunnigheten af barbariska förfäder, men eI konungs feghet och hans baroners ostyrighet vari upphoflvet till denna politiska pest; men som ha icke bar militärisk makt, med hvilken han ka besegra folkets fördom angående representationen nödvändighet, samt fruktar för att folket skull samla sig; äfven om han vunne en seger, så un derkastar han sig heldre fortfarandet af denn: allmönna olägenhet, såsom en oundviklig kugge det machineriet, som kallas Hennes Majestät: Regering,. Det är väl tvifvelsamt om bhertiger har samma tro om Öfverbuset, eller om han icke skulle föredraga att styra nationens angeläigenheter genom en Stjernkammare eller ett ;Iemlig! Råd,; följaktligen gerom ett regentskap i bön delse af en minderårig eller fjoskig suverän, hvilken skulle blifva en gudsgåfva för sådana mär som hertig Wellington; men Hans Nåd, som si länge varit den enväldige chefen, storpaschan elle; storherren uti Öfverhuset, har aldrig varit istadi; mot Pärskapet. Det är imedlertid onödigt at fullfölja detta ämne; ty en hög ålderdom gö Hans Nåd oduglig för det allmännas tjenst, och vore han ung, kraftfull och förmögen af sjelfv: en Napoleons själskraft, så skulle han ändock finn: sitt nederlag i folkets segrande motstånd. Sådan män som hertigen hafva lefvat ut sin tid, och de framskyndande samhället hvarken behöfver den eller aktar dem. Helt ohka ör förhållandet med Si Robert Peel. Han har inga principer, inga opi nioner, inga sympatbier, eller antipathier, icke en gång neutrala känslor eller känslor af något slag; men ban har ett godt omdöme, som hell och hållet saknas hos hertigen. Sir Robert torde måhända hata och förakta underhuset lika så mycket som denne; men han har nog klokhet altse att vi lefva i en sig förkofrande tidsålder, och att allmänna andan snabbt tillvexer i kraft, så att det ej längre är möjligt att föra regeringens angelägenheter utan att lemna uppmärksamhet till medelklassernas fordringar och tänkesätt. Han vet alltför väl att dessa klasser nu samla hurtigt cmkring sig och upptaga ibland sig hvad som man förut kallat de lägre samhällsklasserna, och han skall strida i det längsta emot allt intrång af hopen; men så snart denna punkt är oemotståndlig skall han gifva efter, och till och med göra mer, om en yttre påtryckning så fordrar. Robert Peel är en principlös, men nyttig minister, om blott folket gör sin skyldighet mot sig sjelf, och gör det icke detta, så förtjenar det allt hvad det kan lida af baronettens rika, högra hand. Sir Roberts fallenhet är mycket gynnande för alla slags tvångsåtgärder. Han utförde sitt tyranniska system i England emot katholikernas emancipation, emot dissenternas frihet, för det så kallade ppacked, jurysystemet, men hen blef slutligen öfvervunnen. Han bepynte sin nuvarande förvaltning med ett försök att tyrannisera Irland. Hans förföljelser emot de irländska liberale voro ika nedriga, som bans nederlag blef välgörande. Sir Robert vinner genom sina förlorade strider:!