Aftonbladet – 24 november 1845, sida 2

derlig välvilja, att jag kände förtroendet intags hela mitt hjerta. Gaetanos namn och bild visade sig ännu för min tanke, men mindre lifliga, och jag erinrade mig äfven, att flera af mina bref, adresserade till honom och min familj, förblifvit obesvarade. Jag begärde två dagars tid för att öfverlägga: men uppriktigt sagdt, hade jag redan beslutat att mottaga anbudet. Afltonen för mitt första uppträdande var utsatt. Man talade derom länge förut i Wiens salonger, på samma sätt, som man gjort i Milano. Men Lombardiet har icke något hof. I Wien var, såsom grefve KK... sagt, en kejsare, en kejsarinna och en kejserlig familj, och aldrig såg man monark och furstar frikostigare hedra och belöna artister, som behagade dem. Vid utgången från teatern, efter en ballet, deruti jag hade förenat det antikt plastiska med den mest pittoreska dan: efter moderna skolan, blef jag snarare buren än förd tll en af de små salongerna framföre kejserliga locen. Der öfverhopades jag med beröm och karesser; min berusning var sådan, att jag icke såg hvad som omgal mig, och rökmolnet val så kompakt, att det ej Ulläl mig urskilja föremålen. Jag såg endast blommor, broderier, blixtranje kraschaner och diamanter, som förblindade mig. Hemkommen, fonn jag på mina axlar en uchemirsshawl af oerhördt värde, som kejsarinnan, med denna älskvärdhet, som höjer värdet af n gåfva, hade kastat öfver mig, för att förvara mig emot kylan. Följande dagen erhöll jag från cejsaren ett armband af högsta skönhet och af örundransvärdt arbete. Det var en stor orm, ned fjell af guld, böjlig efter naturen. Hufvu