Aftonbladet – 24 november 1845, sida 2

— Nå väl, mitt barn; hvad ondt har man gjor er? Man har enleverat er så mildt och behag ligt som möjligt; ni saknar ingenting; ni komme att dansa inför ett af de största hof i Europa — och hvem vet hvilka gunstbetyg som vänta er! N är skön, och man säger att ni dansar oförlikneligt — Men likväl... — Hör mig! Han upphörde nu att leka med kraschanen som prydde hans bröst, drog mig närmare, fattad begge mina händer, fästade på mig en blick, ful af godhet, och återtog sålunda: — Jag vakar öfver allt, som kan bidraga tl prakten af det kejserliga hofvets nöjen. Rykte om de framgångar, som synas er förbehållna, had kommit : hit; en af mina vänner såg er Milano utmärkte er ibland edra kamrater Jag skref genast, uppmanade att ej lemna er u sigte och ati, om cr debut svarade mot min för hoppning, man skulle förmå er att komma til Wien. Man underrättade mig, att er böjelse til en viss Gaetano, jag tror en musikus, kunde blilv hinderlig för min önskan. Jag beslöt då, mit vackra barn, att handla utan er vetskap. Nu å terger jag er friheten: återvänd t.ll Milano, on ni behagar. Jag hoppas ni återkommer till oss och ni skvil allud finna oss beredde att med nöje emottaga er. Tänk derpå, att i Wien är ett hof en kejsare, cn kejsarinna, prinsar och en adel 5 Om vel ait uppskatta talangen... Tro mig, stad. na qvar här... Ack, vi behöfva så väl biträder att skingra denna under högbeten dolda ledsnad Lemna oss icke! Allt säger mig, att ni för os skall utomordentligt lyckas. Det låg uti tonen af dessa yttranden en så fa.