Aftonbladet – 21 november 1845, sida 2

EEE ERT EEE NR SA TE TEEN endast närmade sig den för att bistå olyckan oct nöden. I Marias drag visade sig likväl ofta spå af en stilla sorg; det var ett hemligt lidande som dödade henne. j Sex dagar voro redan tillbragte i detta glad: lugn. En morgon, efter en längre utvandring : detta så pittoreska land, återvände jag genom er liten port från fältet till trädgården. Vidgående nära intill en boskge hörde jag dansmusik sjun gas, som erinrade mig om Marie Taglioni, Dolo res och Fanny Elsler. Jag stadnade, och nal kandes utan buller sköt jag några grenar åt si dan: det var Maria som sjöng. Den unga flickan hade aflagt en del af sir klädsel och endast behållit en lätt kort klädning och en spens. Och må man döma om mir förundran. Ösaktadt höstmorgonens friska, kylig: Jjuft var Maria brinnande, svettig och andtruten Hon hvilade sig ett ögonblick; sedan förnyande sin sång med ökad styrka, beledsagade hon den met de skönaste steg och turer. Dansen lifvade hel hennes väsende, den upptog henne helt och hål let; hennes muskler voro dallrande, såsom el vibrerande sträng, såsom alla kroppens delar p en surrande insekt. Hon dansade med hela si själ; hennes rörelser, attituder och steg hade el luftig inspiration: ett rop af förvåning undslap mig. Maria stadnade matt, förvirrad; hon samlade bast sina kläder och flyktade, utan att jag kund upptäcka hbvarthän hon kunnat försvinna. Vid frukosten var kon i början, såsom vanligt tyst och vemodig, men med ett halft leende oc! i en lugn sinnesstämning, som ingenting tyckte störa. Min blick, som följde alla hennes rörel