Aftonbladet – 15 november 1845, sida 2

hinner ni att supera och förvärfva er fru! De sednare kan ej vara annat än skämt; och änm en gång, huru tror ni mig kunna ensam försvars mig i detta af fiender hemsökta land? — Men, återtog grefven, har ni ingen, som kommenderar här? Har er far glömt öfversten då han sände er ett helt regemente? — En ädel och tapper officer har infunnit sig, utropade Mathilda smädligt. En trogen konun gens tjenare, som gick öfver till Ligisterna, samma dag de visade sig i dalen, och öppnade fö! dem lönporten der nere. — Hvad säger ni? — Jag säger, ait sådane äro de trogna och tillgifna försvarare, som man påtrugat oss oct som i er tanka så vida öfverväga dem vi sjelfv: välja. Jag berättar sanna förloppet; fienden hade bestigit vallen innan man aflossat ett enda Ze vär — och utan modet... hos mina... — Som flydde, afbröt med sin stilla röst de sköna och lugna Genevieva. — Min kusin! ropade Mathilda purpurröd oc med en förkrossande blick. — Huru? ropade grefven och slog med begg händerna i bordet, i det han betraktade den en efter den andra; men hvem har då återfört der Gil lydnad? Hvem har den dagen räddat slottet och hvem är der ännu befallande, då det erfor dras? — Den, som man kallar herr väpnaren, sva rade Genevieva leende, och med enkel, naturli ton. bg — Ah! det är således hemlighetn.. FHvarför förtiger ni det och beklagar -ef-öfver brist p