Aftonbladet – 14 november 1845, sida 3

af flera tystades. Någon konsternation härvid ho talaren kunde visserligen ingen förnimma. Tvärton ökades föredragets värma och innerlighet. Att slutet af talet kunnat blifva så missförståd eller misstydt, är i sanning obegripligt. Talaren vi sade i sammanhang med det föregående, . huru ett a utsväfningar och sinnliga pjutningar förslappadt sinn: förlorar smaken för det ädla och sköna, och kom si att såsom exempel härpå nämna den bekante blaserad franske konungens bizarra, onaturliga tycke för di grymtande djurens disharmoniska toner. Derpå vänd han sig, såsom till en fullkomlig kontrast häremot med några få berömmandee ord till den välklingande harmoniska studentsången och yttrade jusf såsom slutord: nykterhetens vänner räkna sig gerna släg! med sångens vänner; nykterhetsföreningen anser sig u:gången ur sångföreningen. Således utgjorde tala rens apostrof till sängföreningen så långt ifrån någor insinuation om dess frändskap tillsrumlerietp, alt de tvärtom ville uttrycka raka motsatsen deraf; den var, såsom en tillstädesvarande medlem af sångför eningen, men ej af nykterhets öreningen, utlät sig det vackraste loford, sängföreningen någonsin erhål lit. Den som minnes de förra tider, då dr W., en utmärkt älskad akademisk lärare, gerna slöt sig til de glada, sjungande ynglingarne, skall också icke gerna kunna tro, att han nu skulle så misskänng den akademiska sängens karakter, synnerligen då han under sednare åren mer än en gång, och det jus efter hållne nykterhetstal, vid de hyllningar, som honom af nästan: hela studentcorpsen egnats, hafi tillfälle erfara,-attden nuvarande studentsångens prestationer äro långt öfver hvad förr i den vägen här kunde åstadkommas. Uppgiften, att dr W. numera äfven vunnit professor Ek bland sina nyare medhjelpare och apostlar, tål den väsendtliga rättelsen, att pro fessorn redan för flera år tillbaka, under det han innehade en lektorstjenst i Götheborg, var sekreterare i dervarande nykterhetsförening. Hvad hans. lilla sjelfbekännelse i nykterhetsfrågan beträffar, må vi uppriktigt glädja oss, att lefnadssättet bland den akademiska ungdomen nu för tiden ovedersägligen är mycket bättre, hvad nykterbeten beträffar, än det var under den tid, som i nämnde skrift skildras.