Aftonbladet – 13 november 1845, sida 3

Derpå upptog läkaren en flaska och dröp deru några få droppar i ämbaret. Nu ref Gås-Greta af sig glasögonen, slängd strumpan handlöst från sig i halmen och störtad fram till baljan. Fy strunt,, sade Pehr helt sakta, hva ska dä förslå i jett stort oxaskråfl Lik micke som en pinne i Blåkullan, menade Herr-Olle. ,Smaka på stufven, min gubbe,, bad doktorn nå, hur finner du den ? Sur som ädicka, harr doktare., Då lussna tännera pin sade Greta sakta till Pehr. Läkaren hällde uti oxaärne af det sura vattnet. Fyra boteller!... ä dä skaplugt?) beskärmade sig Greta tyst. Men får jag frågan, fortfor hon i högre ton, hva dä skulle vara för godt det der i flaska, vördi harr doktare ? Svafvelsyra, min gumma.n Gw bevar oss, dä ä ju riktigt Makurjum l sade Greta förskräckt; hon hade väl ännu en fråga på tungan, men den dristade hon sig icke sjelf framföra, utan föste Herr-Olle åstad. Mej förluf,, sade denne och bockade sig mycket manerligt samt pekade med munstycket på den närmast stående oxe, ,hvad kommer sådantdert utaf?) Läkaren strök med handen långs oxens svullna och såriga länd: det kommer af ovåliga drängar och vårdslösa husbönder, min gosse. Åh, jag menade den der olöcklige sjukdomen, nvaraf den kommer ? rättade Herr-Olle. Det är en art rödsot, min vän; man är icke fullt ense om dess uppkomst och orsak: hettan och vissa örter kunna möjligen förorsaka den, nen den är icke serdeles svår att bota.... Den vär satsen räcker till dessa båda, och när det ura vattnet är slut, så laga till mera, starkt som letta, kreaturen skola ha 42 buteljer på dagen .... Nu inträdde en liten undersättsig karl, med atten på hufvudet och en stor hammare i han