Aftonbladet – 12 november 1845, sida 2

RE ERA NE ST SR Br AAA Som när man rensar fisk och kastar inkråmet bland en hop uisvultna höns, så föll detta innehållsrika ord ned bland de lyssnande gummorna. De höggo tag uti det alla på en gång, nappade det från hvarandra, vände och slängde det; hackade, kifvades och kacklade öfver det visst en hel qvart. , ,Modstulna ! det var justament hvad min farmor alltid sade., . Mot sådant skall man gräfva ned jen lefvande örm under fägghusgollvet.n Eller spika upp jen död uggla öfver dörren. Ha ni sett till några vesslor ilogåln, granne?) Eller hillrar, eller mårdar, lekatter eller harmeliner? ... Nej så men, fastän här böka och knarra oci gnissla ibland om nattetid, så att hela fägghuse gungar. Ves-å-ve vesslor, inföll Herr-Olle, så sks de hvita vara mira nyttuga än skadluga. De fråttera fåtterna på kreaturna., Här måste läsas, sade en af gummorna. Lå! leda ut kräket och lägg lite krut på korset och bränn af ute i fria luften, dä ä dä säkraste a allt, menade en annan. ,Försöket,, yttrade Grann-Pehr lakoniskt. Se så ja, der ha de nu gubbtrolletmuttrade Erik, och kärran rullade i detsarama in på gården En liten hopskrumpen man steg ur och när made sig oxhusdörren. Hans röda, dunkla ögon torra skröpliga gestalt samt vacklande gång lof vade åtminstone icke någon serdeles stor chirurg och det tycktes verkligen äfven såsom om Svart mahn kunnat jaga bort honom, liksom andra yr fån, med ett kraftigt slag af svansen. Hvad han har blifvit gråhäruger och flent skallug på några år! tisslade gummornisins emellan; och lite mosuger är han till på köpet. Högona ä röra som köttstöcketspan! v J ska få set, han ä alltför micke homörugel i qvälla SG