Aftonbladet – 11 november 1845, sida 1

ITSUIlladt Oaktadt de menlösa tider och det ursprungliga oskyldighets-tillstånd, i hvilke vi tryggt lade oss att sofva på den Eisvoldska lagren, i öfvertygelse om att vår statsförfaltning var den bästa under solen, nu äro på god väg att försvinna, tillika med de, i många afseendeu skadfiga illusioner, som förknippade sig med detta tillstånd, och oaktadt man icke längre blottställer sig för att stenas, om man yttrar något tvifvel om grundlagens obestridliga förträfflighet i alla hänseenden, är det likväl långtifrån icke händelsen att man i allmänhet skulle önska eller vilja tillstädja någon slags genomgripande förändring i de principer, hvarpå vår grundlag är bygd, eller att den kärlek, hvarmed denna konstitution alltid har varit omfattad af norska folket, skulle i någon märkbar grad kallnat. Till och med efter den förstämdhet och jäsning i sinnena, som herrskar i anledning af sednaste stortling och riksrättsaktionen, är icke något sådant på allvar att frukta, då äfven de missnöjde måste inse, att den omständigheten att en nationalförsamling någon gång är mindre lycklig i sina bemödanden att finna det helas bästa, icke ger något tillförl.tligt bevis på förkastligheten af den politiska organisation, hvarpå denna församling stödjer sin myndighet, med mindre det kunde visas, att det mindre lyckliga resultatet af dessa bemödanden vore en nödvändig följd af statsformens beskaffenhet, på det utvecklingsstadium den på en gifven tid har uppnått. Ett sådant påstående har väl varit försökt hos oss och har med begärlighet blifvit uppI fattadt och gjordt till axiom af det reaktionära I partiet hos er (i Sverige), som är afladt och födt under kräftans tecken, och för hvilket norska statsförfattningen städse varit en nagel i ögat; men här har detta påstående icke vetat slå an, och att det icke heller i verkligheten her stort alt betyda, synes utan tvifvel af hvad jag redan i detta afseende anfört. Om man än icke är intagen af den inbillningen alt anse vår statsförfattning som ett ideal, tror man sig dock med fog kunna antaga, att den alldeles icke är så hopplös, som den från vissa håll utgifves för alt vara och som den kunde löpa fara alt blifva genom fortsatt missbruk från en anaan sida. Men änskönt man under sådana omstiändigheter håller regeringen räkning för de! hon förskonar storthinget från de så kallade Ohyggliga gengångarne, af kungliga propositioner till förändringar i grundlagens hu! udstadgar, t. ex. om det suspensiva vetos förändring till absolut och änskönt det fortfarande spörjes en afgjord ovilja på det hela mot grundlags!Srändringar, och man således skulle tro, ait sednaste storthing, genom att förkasta sistnämnde slags propositioner, just handlat i folkets anda, uudsår thinget likväl icke heller från denna sida a!lt tadel. Man gillar väl att stortlhinget förkastat de kongl. propositionerna till förändring, åsyftande utvidg ning i grundlagens 20 , benådningsrätten, samt till en sådan förändring i budgeiterminen, att den hädanefter skulle omfatta de tre åren från 4 Januari året efter storthingsåret, till d. 34 December det år då störthinget derefter samlas. Hade propositionen blifvit antagen, skulle alltså innevarande bugettermin vara att räkna från 4 Januari 1846 till 31 December 1848, i stället att den nu räknas från 4 Juli 1845 till 30 Juni 4848. Icke heller har man haft något väsendtligt att invända emot att en kedja af alternativa förslager till en fundamenttal-lag angående förändring i grundlagens 37 och 58 SS, samtlige åsyftande att i större eller mindre grad utvidga valmännens frihet, hufvudsakligen genom tillåtelse att välja utom distriktet, blifvit förkastad. Men att samma öde också vederfors det af konstitutionskommitteen framställda förslag till följande tillägg till grundlagens 2 : palla kristliga religionssekter böra njuta fri religionsöfning öfverallt i riket, hvarjemte stadgandet att judar äro uteslutne från tillträde till riket upphäfdes,, det utgör en svår förebråelse mot sednaste storthing och isynnerhet mot bönderna, som, med ett par prester i spetsen, bildade en oöfverstiglig kinesisk mur. Femtiotvå herrar röstade för och 47 mot förslaget, hvilket följaktligen föll, då det erfordrades en qvalificerad pluralitet af 24 åf rösterna. Likaledes lägger man storthinget till last, att det flera gånger (18353, 1836, och 4839 till och med genom kgl. proposition) framställda förslag, att genom en grundlag skaffa statsrådet tillträde till storthingets förhandlingar, icke heller denna gång gick igenom, utan förkastades med 73 röster mot 28, bland hvilka sednare blott en bonde fanns. Äfven här voro alltså samtlige bönder, på en när, på den konservativa sidan, motsättande sig en liberal, och sannolikt fosterlandets bästa befordrande utveckling af vårt statsrättliga förhållande, När man i en bild sammanfattar dessa flygtiga drag af elfte stortbingets verksamhet, skall man finna alt det ingalunda varit så eländigt, som man skriker, men att likväl företeelser egt rum, hvilka, derest de ej mötas med allvar i bör an, kunde medföra sådana utsväfningar, hvarigenom staten komme att lida, och statsförfattningen, om icke bringas i fara, likväl lida i allmänna omdömet. Såsom redan blifvit utveckladt, finnes likväl ingen grundad anledning till fruktan, att sakerna skola taga en sådan vändning. Imedlertid må intelligensen vara på sin vakt, och då alla goda medborgare hålla ögonen öppna och sluta sig tillsamman, skola de genom ett klokt begagnande af de medel grundlagen tillbjuder, under den goda sakens egid och med bistånd af en ståndaktig, unnlivet Ach csannt khanap ooh