Aftonbladet – 11 november 1845, sida 1

BazAron vid ACO PLOCKA: torg, samti i DUSCL 4 cm la 10,000 Spd. I öfverensstämmelse med budgeten beviljades, utan debatt, 64.000 Spd. till Kovungens, 46,000 till Enkedrottningens och 40,009 tll Kronprinsens hofbållning, allt för året. Som bevis att äfven ett så kalladt bondestorthing, gör afseende på samfundets högre och ädlare intressen, kan anföras att Stortb. gaf universiletet ett årligt tillskott af 6,009 Spd., upplysningsväsendets fond 47,000 Spd., konstskolan i Christiania 3000 Spd. samt 4000 Spd. till förökande af den i förbindelse dermed stående konstoch målningssamling; till resor i utlandet för konstnärer och vetenskapsmän 4409 Spd., till institutet för döfstumma i Trondhbjem 4800 Spd., till museet i Bergen 4600 Spd., till fordna norska lagars utgifvande 600 Spd., till riksbospitalet 4800 Spd., allt för året. Till förberedande åtgärder för inrättandet af bättre sjukhus för sinnessvaga gafs 3000 Spd. samt dessutom 41000 Spd:s stipendium till en medicine kandidat, på det han målte kunna fortsälta silt redan i utlandet under 3 år drifna studium af sinnessjukdomar. Till upprättande af landtbruksskolor och ett slags högre undervisningsanstalter på landet för förmögna bönders barn gåfvos äfven icke obetydliga tillskott. Att sednaste Storthb. beviljade oförändradt 40,000 Spd. till ministerkassan, oaktadt svenska riksdagens åtgärder 1840—4841 uppfordrade att företaga en reduktion och oaktadt man ännu förgäfves väntar att se hela det diplomatiska verket ordnadt på ett för Norge mer tillfredsställande sält, samt ändtligen oaktadt Storth. väl känner alt det har fria händer att med denna bevillning förfara såsom det godt synes, förtjenar äfven att här bemärkas, såsom vittnande om en liberalitet och en takt, dem man icke väntade att finna hos en församling, der de bondiska intressena bade öfvervigten. Att äfven bidraget till handelsoch sjöfartsfonden beslöts till samma belopp, som vid förra Storth., 45,000 Spd. årligen, oaktadt detta belopp måhända är något mindre än det, efter förhållandet mellan Sverges och Norges sjöfart och handel borde vara, är en naturlig följd deraf, att nationalförsamlingen, i saknad af tillräckliga upplysningar och nödiga garantier, icke skulle kuhna försvara en tillökning i beloppet. Dessutom må härvid tagas i betraktande, att så visst detta Norges bidrag är för litet med afseende på förhållandet mellan de båda rikenas utländska sjöfart, så ovisst är om det äfven bör anses så i förhållande till hvartdera rikets sjöfart på de farvatten, der utgifter från detta anslag förnämligast komma i fråga. Totalbeloppet af sednaste Storthingets utgiftsbudget var 2,634,493 Spd. årligen på de tre följande skatteåren, eller omkring 1, million mer än föregående Storthingets. Det sätt, hvarpå Stborthingen i allmänhet utöfvat den, dem enligt 75 lit. i tillkommande myndighet att revidera medlertidiga gager (löner) och pensioner, och bestämma deras belopp, har alltjemnt varit utsatt för de bittraste angrepp, och att sednaste thinget, icke mer än dess föregångare, kunnat undgå att i detta hänseende väcka åtskilligt missnöje, är så mycket naturligare, som just detta Storth. företrädesvis beskylles för en åtrå att gå embetsklassen så nära som möjligt. Men utom det att utöfningen af den myndighet, lagen i detta fall stadgat, aldrig kan undgå att till en viss grad väcka missnöje, då man oundvikligen måste stöta obefogade och öfverdrifna anspråk för hufvudet, derest man icke är villig att blindvis allt bevilja, då man äter får de skattdragande och opinionen på halsen, så må man ej heller lemna ur betraktande att gageregleringen, hvaraf pensionsbestämmelserna för det mesta bero, hos oss allaredan är tilltagen i en ganska stor skala, som efter den sedermera inträdda kursförbättringen, vid flera tillfällen får utseende af att vara alltför stor, isynnerhet om man glömmer — en glömska för hvilken våra Storthings bönder äro mycket blottställda — att taga hänsigt till den förökning i embetsförrättningar och de med de fleste embeten förbundna utgifter, som äro en följd af de hos oss dagligen sig utvecklande förhållanden. Man har likväl sett att sednaste Storth. icke heller i detta afseende varit alldeles obenäget att lösa på pungen, der statens behof fordrat nya embeten. Således har det beviljat lön för ett statsråd till, såsom chef för det nya departementet för inrikes ärender, äfvensom för en justitiarius och två assessorer, som blifvit nödvändiga derigenom att Christianias stiftsöfverrätt måste ökas. Efter min tanka är det icke så mycket för en öfverdrifven karghet i dessa slags bevillningar, sednaste Storth. ådragit sig förebråelse, som icke mer för den redan omtalade tendensen att utvidga sin myndighet i detta hänseende utöfver de gränser, dem -grundlagen och en riktig uppfattning af statsförhållanden bestämma för dess utöfning, i förening med en från förra Storth. ärfd obenägenhet för alt låta nationallörsamlingens arbiträra myndighet i pensionsväsendet, som är tidsödande och utöfvar en menlig inflytelse på embetsmannens oberoende. öfverså till en nå hestämda reclar