Aftonbladet – 8 november 1845, sida 2

de fromma i staden med en bön till den döende lickan, att hon skulle anropa hämnaren i höjden om nåd. Hon gjorde det. Hennes sista andetag blef en bön om förskoning för hennes bödlar, och i samma ögonblick skön Ragnhild uppgaf sin ande, stillades vattuflödet och i dess ställe framsprang, till ett evigt minne af hennes oskuld, vid östra stadsporten en klar och flödande, men icke öfversvämmande källa. Så skulle det sköna och oskyldiga offret sprida välsignelse långt öfver kommande slägten. Ännu i dag samla sig kring denna Bethesdas dam sjuka och krymplingar, unga och gamla. S:t Ragnhilds sprudel är ovanligt stark och flödande. Genom två starka hufvudådror och fem mindre, gifver denna källa 700 tunnor vatten om dygnet. Källan har från urminnes tider varit begagnad såsom helsokälla. Redan för flere århundraden tillbaka var den öfverbygd med ett ansenligt torn. Intill sednaste tider har den likväl uteslutande varit begagnad till dryckjom. Pfaltsgrefven Johan Casimir och hertig Adolf Johan hemtade årligen vatten från S:t Ragnhilds källa till Stegeborgs slott, hvarest de sedan rumlade upp det på tu man hand. En i våra dagar inträffad stor revolution i de medicinska teorierna har haft ett mäktigt inflytande äfven på S:t Ragnhilds källa. I stället för det fordom invertes bruket, har man börjat at! begagna källvattnet utvärtes. Vattenkuren är en reformation. Priessnitz en Luther. Liksom reformationen länge arbetat inom menskligheten, innan den med Luther tog gestalt och vann segrar; så har äfven den stora tanke, som ligger förborgad i vattnets begagnande som läkemedel, länge varit anad), och vid flere till) Grefve Ekeblad omtalar i den dagbok han förde under sin tjenstgöring som kammarjunkare Vic drottning. Hedvig Eleonoras hof, hurusom nägra läkare försökte vattnet som en panacte mot alla krämnor och sjukdomar.