Aftonbladet – 6 november 1845, sida 3

va innehaft och till Wahlström öfverlemnat de ifrå gavarande uren, hvilket denne äfven fortfarande be stred. : Näringsidkerskan uppgaf, att Mellin, hvilken hor bestämdt igenkände, sistl. tisdag hos henne till salt utbjudit ett guldur och en ring, och dervid äfver gjort sig underrättad om Wahlströms öde. Dennt hade nemligen nyss förut blifvit häktad, och enlig Mellins påstående hade hon varit vållande till der olycka, hvari kamraten råkat. Krögerskans uppgift om uret och ringen, som Mellin skall hafva velat afyttra, är, jemförd med andra omständigheter, icke utan vigt, ty efter hvad i poliskammaren blifvit anmäldt, hade trenne manspersoner måndagsnatten den 3 dennes uti Didrik Ficks gränd öfverfallit och rånat en skomakare vid namn C.A. Bergström, hvarvid de tillgripit ett franskt guldur samt en guldring med sten. Bergström hade sedermera på natten anträffat en person som förefallit honom något misstänkt, emedan denne, då B. omnämnt sitt missöde, yttrat att om han ville hafva reda på rånarne, så borde han söka dem vid Packartorget. Bergström hade då anmodat stadsvakten att göra sig underrättade om hvem den personen vore, som hade så god upplysning att meddela, och han befanns vara en skomakaregesäll, hvilken, enligt uppgift, äfven samma natt blifvit öfverfallen af tre okända manspersoner. Ilians yttrande om att upplysning om rånarne kunde vinnas vid Packartorget, hade föranledts deraf att han den föregående aftonen hört några renhäållningskarlar derstädes samtala om att de skulle gå ut på äfventyr. Bergström, närvarande vid polisförhöret, igenkände Mellin såsom en afrånarne. Denne nekade dock äfven härtill, och sade att han ej varit ute den natten. Två ;tadssoldater, som måndagsnatten patrullerat på Vesterånggatan, uppgåfvo dock och ville med ed bekräfta att de kl. omkring ett emellan Kåkbrinken och Tyska brinken mött Mellin i sällskap med en annan karl, vilken de, likasom Bergström, ehuru ej så alldeles bestämdt, ville igenkänna uti tilltalade renhållningskarlen Andersson. Denne sistnämnde och hans kamrat Rick förnekade att hafva närmare bekantskap med Mellin, och hedyrade sin oskuld. Andersson nekade äfven till en början att hafva varit ute ifrågavarande natt, men sedan han blifvit upplyst om Ricks erkännande, att han och Andersson om natten gätt från sin kasern i Stadsgården till Packartorget för att få en sup, medgaf Andersson att så varit, och att han förut icke kommit att erinra sig det. Rick igenkändes nu af stadssoldaterna såsom den der berörde natt varit i Mellins sällskap. I förgår afton hade Andersson och Rick — efter hvad de uppgåfvo — för första gången gjort bekantskap med Mellin; han hade då mött dem på gatan och frägat dem: ,;hvar skall man få flickor? och då de icke kunnat sifva honom anvisning på sådana, hade han yttrat: åtminstone ska vi ha oss en sup, och derpå inbjulit dem på den omnämnda krogen, hvarest de drucit vin tillsammans, och sedan blifyst arresterade. Polismästaren förordnade att samtliga de tilltalade kulle insättas i särskilda celler, och ransakningens ortsättning blef uppskjuten. . I dag fortsattes förhöret. Mellin och Rick voro örsedda med handbojor. Några närmare upplysninar än de ofvan meddelade förekommo ej. Rick ttrade: Nådi lagmannen får tro som ban vill. nen det finnes en högre makt, som vet att jag är skyldig. Målet förekommer åter i morgon. EVENTS EET ENDE ETTER