Aftonbladet – 6 november 1845, sida 3

han af ärelystnad, och för att åtkomma kronar blifvit mördare, och att han, understödd af dei nya arme ban värfvat, efter att hafva upplös den gamla, skulle emot mig försvara sin våld kräktning och mörda mig antingen sjelf, elle 7enom sina kreatur, om jag ensam återvände til Palermo. Dold i den eländiga kojan, eller irran de på stranden, hade jag förlorat allt; men el Irogen vän återstod mig. Vid dessa ord räckte monarken sin hand å hertigen af Foscolo, som tryckte den till sin: läppar. — Det var nödvändigt, fortfor Andreas, at värfva troppar för att kunna möta våld med våld Foscolo genomreste Sicilien, vände sig till min: trognaste undersåtare, förenade dem och bestäm: de i djupaste hemlighet tiden för deras afmarsch Sedan hade han mod nog för att, ehuru svår! det måste förefalla honom, återvända hit och öfvertaga rölen af hofman hos hertigen af Årcos ör att efterhand underrätta Mig om hans företag och vaka öfver min son, hvars ankomst till Paermo han snart erfor. Slutligen vågade jag mig nit under denna förklädnad (ban pekade på tigsartrasorna som lågo vid hans fötter). Hertiger uf Foscolo inqvarterade mig hos dödgräfvaren vid lenna kyrkogård, hvilken förut sällan sett mig och således icke kunde igenkänna mig, men som iyste en gränslös vördnad för mitt minne. Den sode Jacobo vårdade mig i sin boning, på samma sång han planterade blommor på min graf. Konungen kastade en blick af erkänsam godhet vå den fattige dödgräfvaren, som, utom sig al! örvåning, låg darrande af glädje vid sin berres ötter ; derefter fortfor han: