Aftonbladet – 6 november 1845, sida 1

oo VV KK ÄV ON — Den anklagelse för konungamord, jag härmed aflägger emot regenten, torde ej kunna bestridas, ty han har dömt mig till döden, och jag är Adreas son. Ett rop af förvåning skallade från alla båll, derpå följde en djup tystnad. — Igenkännen j det kungliga sigillet? återtog Giovano, i det: han upprullade ett pergament, igenkännen j Dorias namnteckning. Nåväl, läsen! En minut af ängslig väntan följde, allas ögon voro spända, en bäfvan genomilade dem, de vågade knappt andas. Presidenten uti stora rådet emottog det af Giovanno framräckta Papperet och läste med hög röst: Genom denna ur min graf utfirdade bandling förklarar jag, att den unge Giovano, segraren vid Mazara, nu anklagad och dömd af regenten, år min son och laglige arfvinge. Derelter följde vicekonungens egenhändiga underskrift. — Store Gud! utropade :erkebiskopen i det ban hopknäppte sina händer, du har låtit de döde tala och frångått naturens ordning för att rädda detta ädla offer. Och hela församlingen, intagen af lika andakt, hembar den Högste innerliga tacksägelser. i . — Ni är sjelf dömd genom den dom ni utfärdat och undertecknat, sade prinsen till hertigen af Arcos.. Hertigen var väl bragt ur fattning, men. icke slagen; han förblef tyst, och hans dystra och förlägna blickar tycktes vilja mäta vidden af hans egen själsstyrka. — Jean af Montaigu, sade Presidenten, aflemna ert. svärd. Markis Loranzi framträdde: — Hertigen af Arcos har endast gjort sig skyl