Aftonbladet – 5 november 1845, sida 2

AA 777 A 557 AAA ASEA rr Atte — Och den lyder? — Döden. — Det är det säkraste. Aro fångarae derom underrättade ? ee — Ja. i — Det är besynnerligt; jag har nyss sett dem, och deras utseende utvisade ej... Deras anletsdrag voro lugna, deras gång säker ... endast Donna Maria... — Donna Maria ... än sedan? — Vid åsynen af erucifixen, de gula vaxljasen och de långa, svarta kåporna, som dominikanermunkarne, hvilka fått sig uppdraget till schavotten ledsaga de litldömde, buro, bleknade hon, hennes knän darrade, så att hon måste stödja sig emot Giovanos axel. Regentens ögon gnistrade. — Han lutade sig ned till henne, återtog Loranzi, och tryckte en lång kyss på hennes panna. — Afgrunden vill se brottet gå i fullbordan, sade regenten sakta. Loranzi fortfor: — Då lifvades hastigt hennes ansigte af en brinnande rodnad, hon upplyfte emot himmelen sina vackra englaögon, och hennes blick uttryckte mod och hopp. — De måste dö! utropade hertigen i ett utbrott af raseri. — Visserligen. — Processionen synes icke till, och likväl hafva klockorna längesedan förkunnat, atl den satt sig i rörelse... — Se der, ers höghet, sade Loranzi, i det han såg utåt alleen; jag hör sången och varseblir de fladdrande baneren och rustningarne, processionen