Aftonbladet – 3 november 1845, sida 2

VVS n— — X— — een —-fremmande flagga; men den 6, då han, så mycket möjligt var, närmat sig de emellan honom och fienden liggande ref, hissade ban den nederländska flaggan och begynte en förfärlig eld, som fienden besvarade från fastena och de starkt bemannade fartygen. Ombord på briggen fanns en benådad sjöröfvare, vid namn Sibanie, hvilken kände en af fiendens anförare, en viss Paulima Bapa Palakka. Klockan 6 upphörde sjöröfrarnes motstånd och de drogo sig tillbaka med sina vapen till lands och inåt en skogsdunge, under det Haj gaf dem en afskedshelsning ur en 39-pundig baubits, som bragte dem i stor oordning. Några i skogsdungen inkastade granater måtte äfven tillfogat stor skada åt fienden, som af Sibanie uppskattades till 300 man. Då ebben imedlertid inbröt och det icke var. möjligt att bemäktiga sig röfvarefartygen, gick Haj vid nattens inbrott under segel. Följande dagen varseblef man, att tre af sjöröfvarefärtygen kommit undan; men det tillstånd, hvari de fem befunnos, hvilka Haj genast bemäktigade sig, gjorde sannolikt att de tre icke kunnat komma långt. Det på fartygen och fästningarne tagna artilleriet bestod af sexoch åtta-pundiga kanoner, hvilka gjordes obrukbara. Skeppen brändes. I närheten af byn fann man ännu två nybyggda fartyg, en kista papper, å:skillige gamla kläder och husgeråd. Allt hrändes, med undantag af papperen. Sibanie, ledd af sin erfarenhet, fann i skogsdungen uti hålor en mängd padia, ris, jagon och peppar, samt ännu ytterligare ett tredje nästan färdigbygdt fartyg. I en sydlig riktning märkte man ett slags altare med något rökelse och en hvit flagga, och Sibanie upptäckte ett litet stycke derifrån bamburör, korsvis bundna vid träden, samtlige visande åt norden, hvilket han förklarade såsom ctt tecken af röfrarne, hvarmed de underrättade sivpa bekanta, att de blifvit slagne och dragit sig åt nordost. Nära platsen fann man många friska grafvar, hvaraf man slöt att fiendens förlust varit betydlig. d