Aftonbladet – 3 november 1845, sida 1

MAGISTRATENS I BERLIN REPLIK PÅ KONUN GENS SVAR I ANLEDNING AF ADRESSEI! RÖRANDE RELIGIONSSTRIDIGHETERNA. Vi meddela nu, enligt löfte, detta märkliga do kument, som, då man dermed sammanbåller d uppgifter, hvilka förekomma i Konungens yttrand till magistraten dagen förut (se Altonbladet fö den 23 Oktober), synes visa att H. M. af sin embetsmän i flera omständigheter blifvit före bakom ljuset. Repliken är af följande lydelse: Stormäktigste Konung, allernådigste Konung oct herre! E. K. M. har haft den nåden att sjelf mant i nåder tillåta oss, att i går personligen in ställa oss inför E. K. M., för att vördnadsfull öfverlemna till E. M. vår föreställning af den 2 Aug. innevarande år. Med djupaste tacksamhe erkänna vi häri icke blott att E. M. skänker si höga uppmärksamhet åt den högvigtiga angelä genhet, som utgör föremålet för vår framställning utan äfven den serskilda förmån, som blifvit os och vår stad förunnad, och hvilken för Oss eze; ett desto högre värde, som E. K. M. sjelf tillå ter oss alt deri se ett erkännande af den äkt: trohet emot Konung och fädernesland, hvarpi magistraten i Berlin städse föregått sina medbor. gare med exempel. — Alltså bedja vi nu underdånigst, att E. K. M., jemte det skriftliga uttrycket af vår djupa tacksamhet, äfven täcktes emottaga vår vördnadsfulla försäkran, att vi, i det sköna kärlekens och förtroendets band, som fyra århundraden knutit emellan vårt höga furstehus och vår stad och vårt folk, se på en gång den fasta grunden och den enda : borgen för vårt folks välfärd och lycka; ett band, som vi anse för hvarje fosterlandsväns, och således äfven vår, heligaste pligt att, om möjligt, allt fastare tillknyta. Men vi skulle anse oss föga motsvara denna pligt och detta löfte, om vi icke för vår del, så mycket som i vår förmåga står, bemödade oss att aflägsna hvarje misstämning, som vi finna hos vårt borgerskap, och återställa harMOMIeN 1 sinnena, såsom grundvalen för all annan : enhet och styrka. Från denna uppfattning a våra pligter emot Konung oeh fädernesland, hvilka vi aldrig förmå skilja från hvarandra, och fönisoeesininkesss rdrent rn 5 for SAS ARR ARR nn