Aftonbladet – 1 november 1845, sida 3

Deras förlust blir orsaken till både min och der qvinnas död, hvars lif är mig dyrbarare än mit eget. Tiggaren betraktade Giovano några ögonblick med mildfet och sade: Härom aftonen sade ni, att ni bar aktning för olyckan och svagheten. Nåväl, nu besvär jag er vid allt hvad heligt är, att göra hvad jag föreskrifver er. — Jag lofvar det. — Regenten kommer snart hit, ty han vill uti er och prinsessans af Syracusa åsyn njuta af sin triumf och släcka sin hämnd uti sina rivalers blod. Begär då, innan ceremoniens början, tillstånd att få nedstiga i grafven, och framställ denna begäran i dens namn, som hvilar der, och han skall ej vägra det. Ty så grym och modig ban är med de lefvande, lika så rädd är han för de döda. Stig ned i grafven och knäfall vid den kungliga likkistan. — Och sedan? — Sedan skall din fars skugga vaka öfver dig ... Sedan han uttalat dessa ord, försvann den gamle bland träden på kyrkogården. Orörlig lade Giovano pannan emot sina på grafvården stödda händer och sökte att stärka sitt mod genom åtankan på sin far. Att efter långa och mödosamma . vandringar få nalkas sin fars graf var för den alltid kringirrande sonen, att nästan fimna sig försatt bland de sina och för ett ögonblick pjuta det upplifvande behaget af deras omgänge. Imedlertid ankom regenten, omgifven af sin vakt och ett kompani Albanesare. Han hade nyss genomtågat staden och hamnen för att ännu en gång försäkra sig om beälhafvarnes och soldaternes tillgifvenhet. Han beträdde nu denna heliga jord, för att, med reigionen till täckmantel, lägga sista handen vid itt våldkräktningsoch hämndsystem. Likväl var han långt ifrån att inom sig känna len högmodiga glädje öfver sin framgång, som Mn väntat att få njuta. Ehuru uti Palermo allt