Aftonbladet – 1 november 1845, sida 2

Regentens lifvakt uppställde sig nu på kyrkogården, derifrån hertigen aflägsnade sig, för att besöka stadens aflägsnare delar, under det Jacobo återtog sina sysselsättningar. Hvad den listige och förrädiske Loranzi förutsagt, hade till alla delar inträffat. Rådets ledamöter, öfvertygade genom de ovedersägliga bevis, som blifvit för dem framlagda, att konung Amndreas verkligen efterlemnat en son, som borde efterträda honom, hade förordnat hertigen af Arcos, att fortfarande utöfva regentskapet, tilldess tbronarfvingen sjelf uppträdde. Detta lagligen utfärdade beslut, som understöddes af armeen, hade, utan att uppväcka några oroligheter, blifvit satt i verkställighet. Regenten, ånyo iklädd högsta makten, hade genast låtit fängsla grefven af Santa Cruz och de förnämsta spanska anförarne, och befallt de öfriga att, vid dödsstraff, lemna Sicilien. Donna Maria och Giovano blefvo förklarade som rebeller åch skyldige till högförräderi, såsom. hafvande sökt inkräkta det arf, som tillhörde konung Andreas son; det tillkom således regenten att äfven afgöra deras öde, och han hade låtit förkunna, att de skulle få sin dom vid vice konungens graf, efter sorgfestens slut, i det han genom en hemlig och grym ironi påstod sig vilja hedra den store konungens minne genom att bestraffa dem, som sammansvurit sig emot hans son. Giovano blef litet före festens början, under Ibevaknring, förd till den af murar och galler omgifna kyrkogården, den vakten lemnade honom I frihet att ensam genomvandra. I samma ögonblick som han blef afväpnad och arresterad, saknade han bevisen öfver sin börd och erfor, att man anklagade honom att hafva I velat tillskansa sig den lagliga prinsens rättigheter. Detta var ett förfärligt spratt af ödet; men då han icke på något sätt kunde förekomma följderna deraf, trotsade han dem med en orubblig själsstyrka. ; Han hade såtertagit sin enkla bruna beklädnad, med pösiga veck, sin stora batt med röd plyin,