Aftonbladet – 31 oktober 1845, sida 2

META Aa aa, Dr IVA VPA 7 DAR distrikterna för omedelbara val allt för små, eller trott oss kunna uti vidlyftigare distrik:er sammandraga allt för stora massor af valmän. Vi hafva derföre måst antaga två slags representantval: det ena, såsom hittills å landet, genom elektorer, för det stora antal valberättigade, som ej utan olägenhet kan sammankomnma mangrant; och det andra omedelbart, för de valmän, hos hvilka man har rätt att förutsätta det interesse för saken, den ledighet från hvardagliga arbetsbestyr och det välstånd i allmänhet, som fordras för att uppoffra möda, tid och medel på resor till aflägsnare samlingsställen. Vid valet genom elektorer hafva vi inskränkt valbarheten till distriktet allena; emedan vi önskat, att inom representationen aldrig må saknas ett visst antal män från hvarje särskilt landsort. Vid det omedelbara valet hafva vi lemnat valbarheten oinskränkt, dels derföre att vi ansett valmännens bekantskap med valbara män utom distriktet här vara större och tillförlitligare, och dels derföre att vi velat öppna tillfälle för den, som, af hvad orsak eller tillställning det vara må, kan hafva blifvit utesluten från val inom sitt eget distrikt, att uti ett annat tillgodonjuta det förtroende, hvartill bans verkliga förtjenst möjligtvis kan göra honom berättigad) ). — — Jag skulle tala emot min öfvertygelse, om jag påstode, att just vår tid är egnad att utföra stora förändringar. Den skall ej utföra sådana. Men förändringarne skola tränga sig på den; och den skall genom denna nödvändighet stärkas och stålsättas. Vir tid är en ungdomlig tid, men icke en kraftfull tid. I våra dagar öfverväger det unga lagstiftningen; der det, ehuru till en viss grad oundvikligt, dock är inskränkt inom trängre gränser. Går man utom de gränser, lagstiftaren och domaren måste sig föreskrifva, ökas nödvändigt området af detta godtyckliga och genom inga föreskrifter bestämbara. Det vill säga: förtroendet blir allt mera personligt; hvilket ock är dess natur. Mest gäller detta om regent och regering, med inbegrepp af regentens råd, dernäst om representanten. Häraf kunna vi draga en vigtig slutföljd. Representanten, om än representerande i följe af fullmakt, kan och bör inom de grundlagsenliga gränserna för hans verksamhet, hvilka förut äro bestämda, för öfrigt ej genom instruktioner bindas. Hans personlighet, hans tänkesätt, det förtroende han ingifver, utgöra den enda borgen, som han bör och, enligt sakens natur, kan lemna sina valmän. Bihang till Litteraturbladet. 4 h. s. 14. Förslag till National-representation af C. H. Anckarsvärd och J. G: Richert. Stockholm 4830. Då detta förslag vunnit mindre uppmärksamhet än det i min tanka förtjenar, och detta till en del torde komma deraf, att det är redigeradt i lagform och utan bifogade utförligare motiver, så vill jag här framställa följande sammanfattning af dess hufvudPunkter: x 4. Rikets Ständer (kanske borde åe i detta förslag rätteligen heta Riksnämnden) utgöras af 2:ne afdelningar: a) Stora nämnden, som består af minst 450 och högst 175 personer, och b) Pröfnings-nämnden, bestående af 73. Hela antalet blir således minst 2925 och högst 2350. 2. Till Stora nämnden väljas a) genom elcktorer, i mindre valkretsar: för landet 88; för Städerna 32. I Elektorsval deltaga alla myndiga män, som fyllt 25 år och icke hafva omedelbar valrätt efter lit. b. — om de antingen äga eller, med till tiden obegränsad, eller minst tioårig, besitlningsrält, innehafva fast egendom å landet eller i stad; eller ock för egendom eller årlig inkomst erlägga bevillning af minst fem R:dr; b) genom omedelbara val, Länsvis, 55: i dessa val deltaga alla, som erlägga bevillning af minst 30 R:dr, och, der dessas antal ej utgör 50 för hvart representantval, så många af de högst beskattade derunder, som fordras för sådant antal. Derigenom, att man gör särskilda valkollegier, vinner man den enda verkliga garantien mot vådan af den högre förmögenhetens och bildningens uteslutande; och då man låter den mindre förmögenheten vara för sig sjelf, undanrödjer man äfven de frestelser till valintriger, som tvifvelsutan skulle uppstå deraf, att begge klasserna framkallades till täflan på en och samma bana. Bland dem, som hafva valrätt för 5 R:drs bevillning, träffar man alla mindre tjenstemän och hela den yngre bildningen, d. v. s. komministrar, skollärare, lägre jurister, lägre officerare, läkare o. s. v. För dessa kunde man till och med utelemna all census. Bland dem, som hafva valrätt för 50 R:drs bevillning, träffar man ej blott de rika, utan äfven hela den högre och äldre bildningen af embetsmän och litteratörer. Man skulle kunna nedsätta denna valklass till 30 R:drs bevillning, eller kanske till 25: vådan deraf blefve alldeles ingen; men man vunne det stora ändamålet att sänka, så lågt som ske kunde, den omedelbara valrätten, hvilken, der den möjligen kan äga rum, alltid måste anses för den säkraste, och således äfven för den bästa. Förslaget kan jemföras med den Franska vallagen, om man sätter 25—30 å 50 R:dr, i stället för 200 francs, och ger denna valrätt ett underlag at medelbara val, deri nästan hvar myndig och fri man deltager. . Det är just ett sådant underlag, som saknas i Frankrike, men som der så mycket motarbetas, emedan man nu mera ej vill förstå sig på någon annan välrätt, än den omedelbara. 3. Pröfnings-Nämnden väljes af Stora Nämnden, inom eller utom den senare. 4. Stora Nämnden förnyas, hvart 3:dje år, til! fulla antalet: Pröfningsnämnden blott till !V;:del.