Aftonbladet – 29 oktober 1845, sida 2

professoren temligen utförligt sysselsatte sig med förklarande af den märkvärdiga frasen att taga sak på bak, hvilket han snillrikt uttydde sålunda, alt man loge saken på ryggen och sprunge bort med den. Detta torde kunna tjena till ett litet specimen på hvad halt af vetenskaplighet man i allmänhet vid vår akademi anser sig böra inlägga i sina föredrag. Det gäller härom det latinska ordspråket: ex ungue leonem! hvilket, i förbigående sagdt, nåzon en gång öfversatte med: på naglarna känner man mästaren! — Den medicinska fakulteten har erhållit en ny ledamot i herr Berlin; han anses allmänt såsom en god acquisition för universitetet och detta utan tvifvel med mycken, rätt, vid betraktande af hvad han, ehuru ännu helt ung, redan presterat inom den vetenskapliga verlden. Hans föreläsaingar öfver kemiens elementer äro utomordentligt besökta, man tränges ända ut i förstugan; hans föredrag utmärker sig genom stor tydlighet och derjemte en viss hufvudstadlig elegans, som visar att mannen med frukt lefvat i andra kretsar, än de små trånga och pedantiska småstadsakademiernas. — Prof. Bring fortsätter offentligen sina föreläsningar öfver den nyare historien och enskildt sina filosofico-historiska utläggningar af Sambhällsläran med särskildt afseende fästadt på de villfarelser härutinnan, hvilka särdeles i vår tid äro så allmänna. Gud bättre! — Professor Brunius läser öfver Thucydides och laborerar med domkyrkan. Frågan om tillsättande af professionen i den praktiska filosofien, hvilken fråga nu stått på samma punkt öfver år och dag, har erhållit ett nytt uppslag genom den meddelade nya ansökningstiden och tillkomsten af tvenne nya kompetitorer: adj. Afzelius i Upsala och rektor Sneliman i Kuopio. Detta har slagit ner som en åskstråle, och isynnerhet har Snellmans ansökning gifvit anledning till stor rörelse i lägret. Herr Sneliman är en tänkare med europeiskt namn, och det bafver sig icke så lätt att tillbakavisa den mannen; men mycket förenar sig att göra honom för ett stort parti inom universitetet mindre behaglig. Den theologiska afdelningen af det akademiska konsistorium har allt alt frukta af hans kända filosofiska rabulism i de ting, hvilka ligga dem närmast om hjertat; bans frisinnade, oförfärade åsigter i allmänhet och hans för alla slags små tumningar och påkänningar oåtkomliga karakter hafva för en och annan någonting gement med sig, och dessutom är det slutligen inom universitetet ett ieke obetydligt anbang, som med all gevalt vill till professionen framhafva adj. Genberg, den ena af de begge första sökande och en man, som efter allmänna omdömet visserligen bar både hufvud och grundliga kunskaper, men hvilken för öfrigt hittills inom filosofien åstadkommit intet. Det säges att man mycket funderar på att få Snellman utesluten från förslaget, på grund deraf att han för närvarande är i en främmande makts tjenst, men sådant lärer väl svårligen lyckas, ehvad sofismer man än må taga till sin hjelp. Snellman är för det första född svensk, i Sveriges sjelfva hufvudstad, för det andra hafva utländska män förr med kunglig kallelse erhållit poster vid våra högskolor, och för det tredje medgifva sjelfva de akademiska konstitutionerna ganska tydligt en kompetens till förslag äfven för utländningar. Det heter nemligen i IV af Lunds akademies privilegier af 4666: — — — såsom ej heller någon utländsk vare förnekadt sig vid akademien bruka låtha, när !jenliga personer af de inländska icke finnas kunna eller, då i landet för handen äro. Detta tjenliga måste naturligtvis alltid tagas relatift, och att ingen af de öfriga sökande i närvarande fall äro till professionen så tjenlige som herr Snellman, derom kunna för opartiskt folk meningarne aldrig vara delade. En annan fråga, som varit under behandling både länge och väl, och hvarpå det synes aldrig blifva något slut, är den om tillsättningen af den lediga professionen inom juridiska fakulteten. Herr Nauman, den ende sökande, hade utgifvit ett specimen, handlande om delicta publica, men hvilken af hela juridiska fakulteten på det aldra amplaste underkändes, hufvudsakligen på gruad af en sådan likhethos herr Naumans tankegångar och uttryck med de i en, för öfrigt icke illa skrifven, artikel i det tyska konversationslexikon, hvilken falkulteten icke tordes anse helt och hållet tillfällig. Nu eger imedlertid, som bekant är, det akademiska konsistorium, sällsamt nog, rätt att såsom högre instans öfver fakulteterna afgöra i saken, och då det underkända arbetet kom till konsistorium, åtbar så, att sju af dettas ledamöter emot sex förklarade den naumanska disputationen god och förträfflig, och mannen ailtså kompetent tvärt emot fakultetens utförligt motiverade utlåtande. Dei är uppbyggligt att se hvilka dessa herrar voro, de der sålunda TITELN ME DARE SOS TR Rs KR TRE TERRAN Bes Ae