Aftonbladet – 27 oktober 1845, sida 3

pade sig der skaror af äfventyrare från staden och provinsen Bahia, från Minas, och äfven från Rio Janeiro, för att läska sin rikedomstörst vid denna juvelkälla. Det är knappast tre år sedan det första unset guld fanns i denna trakt — då en ödemark; och nu hyser den en befolkning af omkring fyratiotusen menniskor. Man skulle svårligen kunna sätta tro till allt som berättas om denna nya fyndort, så framt icke bref och berättelser af trovärdiga ögonvittnen bekräftade äfven det till utseende mest öfverdrifna. I ett ibland dessa bref yttras: Guld fås allmänt och ymnigt i hvar bäck inom hela nejden; men ingen aktar derpä: alla leta efter demanter.n — Män kan för öfrigt göra sig en föreställning om vigten af denna rikdom, när man vet att ett endå pakettskepp från Bahia nyligen afgått till Europa med demanter till ett värde af 4000 contos de reis (2 868 500 rdr bko); fastän största delen af dessa ädelstenar pläga först skickas till Rio Janeiro, hvarest de betalas bäst, dels för den större kapitaltillgången der än i Bahia, dels till föjd af den der rådande större kännedomen i juvelhandeln. — EN ISMUMIE UPPVAKNAD. Ett underverk, som ger mycken sannolikhet åt Minchhausens berättelse om tonerpas fastfrysande i posthornet, berättas i ett bref från Harrisburgh. För 450 år sedan infrös en gammal soldat i Siberien. De sista ord han talade voro: här är för.....; i detta ögonblick var han alldeles genomfrusen och härd som marmor. I detta tillstånd återfanns bon under sommaren förlidet år af några franska naturforskare, som kommo på den tankan, att han skulle kunna återkalias till lifvet. De upptinade honom långsamt och med yttersta varsamhet. I det ögonblick värman genomträngt respirationsorganerne och löst hans tunga, utropade han: skräckligt kallt, och fullbordade således sin 450 är förut började mening. es ag a ST RR Arr AT RENEE ap ENESETESENENNEESNENNNSAN EIN UN EEE EEE