Aftonbladet – 25 oktober 1845, sida 2

JORA ITUVIT YVALV IVA Ja dl LIllDdaBa LIIUaSt NJUNB, och nu ser man der, enligt jernvägspassagerares berättelser, herrliga ängar, som vattnas af floderna. Så skall ock snart, efter en jernvägsanläggning, Smålands och Hallands ailmoge och godsegare, uppmuntrade, ja möjligen undervisade af tyska passagerare, de der lika säkert inströmma till det folk, hvilket två gånger, under sina Hjeltekonungar, med Tyskar segrande fäktat för deras frihet, som till andra länder, der man reser beqvämt, hastigt och för godt köp, finna sin räkning vid, att begagna dess stora ström, Lagan, till vattning af dessa ofantliga, nu förtorkade, sandiga eller ljungbeväxta dalfält, hvars härigenom uppkommande skördar till hastigt kapitalvärde på jernvägen realiserades: och de engelska ingeniörerna voro också de säkraste, att i förening med sjelfva jernvägsanläggningen ulvisa hvar och huru afledningar från strömmen borde, för öfversilningar af fälten, ordnas och tillvägabringss. Ledes vatten från Lagan, ofvanför falten i Hisbults socken, så kunde säkerligen de flesta höjder nedom utiagningsstället och hela den stora dalen norr om strömmen fram mot Halmstad, äfvensom den södra, åt Woxtorpssidan, öfvergjutas med vatten och tusentals kreatur derigenom erhålla sin föda, hvilket åter vållade goda skördar af den magra åkerjorden. En stor tillökning i varutransport skapades också härigenom för jernvägen, medelst de nya lagårdsprodukterna: och alla dessa förhållanden inträffs, ehuru i mindre skala, inom Sunnerbo härad och Berga samt Ljungby socknar, genom uttagen vattenledning ofvanför Bro qvarnars damverk. Ins. vill icke alldeles förbigå inkastet om passagerarepersonalens otillräcklighet. Blir den verkligen så inskränkt? Vet man huru många tusende Småländningar och Halländningar som vandra, derföre att det är för dyrt för dem att åka? Vi böra i detta fall lemna några upplysningar. Kanske hälften af den säd, som utiröskas i Skåne, handelås med Småländningors och Halländningars slagor. Mot denna tid vandras från socknar på ända till 46 mils afstånd från stället, der arbetet är betingadt. Småländningen är för klok, åtminstone är så hustrun eller modren, för att icke taga plats för man eller son på ångvagnen, ty de veta alla bur ringa penning han hemfört föregående år, då det mesta lesnnades på krogen, hvilken ångtränen ilar förbi. En hek socken just invid jernvägslinien vandrar med väfskedar ända till kusten, för att sälja dem i Finland eiler Danmark, ja långt in 1 Tyskland. Andra socknar dels vandra, dels färdas med ståltråd, bakringar, kardor, smiden, bjällror och: s ktar. Från de socknar i Halland, som der omgiva jernvägslinien, vandras med strumpor och stucktröjor till Stockholm. De ha samma erfarenhet alla och samma skäl att uppstiga på ångvagnen. Huru lätt skulle icke alla dessa, den berömvärda husflitens sändebud och mäklare, uträtta sitt uppdrag, utan älventyr för egna seder, och hvilken arbetstid samt underhållskostnad på resan blef icke för dem besparad? De återkommo snart med värdet för den vara de borgat, och den idoge tillverkaren vore försäkrad, att det icke, såsom ofta händt, stannat på krogen. Fl-re socknar gå för samling af papp:rslump, ötvande vanligen derunder laster och brott. En vinst för samhället vore dock att denna personal uteblir från jernbanan, hvilket i stället öppnar tillfälle för bruket att utbyta hundrade lumpsamlare mot en enda bokhållare, som på stationeine mottoge lump, den menigheten gerna framförde. Jernvägen är både i alla dessa afseenden, och särskilt för våra gående formän vid lasset, sedlighetens befordrare. Dessa vandringar, uppkomna vid nuvarande förhållande af nödvändigheten, försvinna till största delen af sig sjelfva på bela jernvägslinien. Hos den fattige vandraren, ensam eller i dåligt sällskap, är arfsynden till bands att af bonom göra en förderfvad usling; men last och råhet blygs, tystnar och hör, der vett och ordning talar och lär. Jernvägar torde i detta afseende få lika inflytande på menskligheten, som Gutenbergs uppfinning: och skulle de olyckliga följderna af Smålandsoch Hallandsfoikets vandringsoch resebehof verkligen vara i England kändt, så vore vi böjda att tro, det vi ha att tacka Englands nykterbetsvänner för det oss genom kommitteen gjorda tillbudet, hvars fulibordande skulle verka mera till fylerilastens aftasande, än tusentals nykterketslöften. Det om passagerare anförda rör väl till största delen samhällets lägsta klass, men äfven den bör ha sina förespråkare, då dess sak är rättvis, och ins. förmodar, det han härigenom lagt en stor, rut icke anad tyngd i den vågskål, som icke vill efter siffror beräkna jernvägats värde för vårt land, och som yrkar statsbidrag till fyllande uf den brist, ett enskilt bolsg kunde komma att vidkännas, i den billiga afgäld det påräknat. Derill har staten i första rummet att tillita värdet du sina kungsgårdar, så vidt frågan angår nu afvandlade linier, efier de äro militärvägar, mer ller mindre ovilkorligen nödiga för landets förvar, och så med hvarandra förenade, att ett enselskt bolag icke ensamt skulle öfvertaga den vilkorligt nödvändiga, utan i förening med den umbärligare. Bevisen för södra liniens vigt framör alla andra kommunikationer innefattas i det nom ÖOssbo och Wessbo härader afgina, genom Longl. Maj:ts Betallningshafvande till Regeringen fverlemnade underdåniga förslag, hvilket Ing. i lenna del åberopar, och till hvilket vi ofvanföre än visat.