Aftonbladet – 25 oktober 1845, sida 2

— Det har någon tid berättats och äfven blif vit af Dagligt Allehanda i elt måndagsbref om nämndt, att en ung juris kandidat i Upsala, Frö man, som sökte anställelse såsom docens i juri diken vid universitetet, blifvit i sitt specimen fö; denna adjunktur två serskilda gånger improberac af två, juridiska fakultetens ledamöter, herrar pro. fessorerne Delden och Lindblad, ehuru han aj samma fakultets två öfrige ledamöter fått cum laude, samt att detta improberande i universitets. staden väckt en ovanlig sensation, emedan mar der gjort sig synnerligt goda förhoppningar om kandidaten Fröman och ansett hans specimen full. komligt förijent af det loford, två aktade lärare deråt giffvit. En detaljerad berättelse härom fö. rekommer i sednare numret af tidningen Upsalap, under rubriken ,universitetsskizz, om hvilken tidningen försäkrar att den icke innehåller några öfverdriiter, en utsago, som äfven bekräftas af de om förhållandet gängse berättelser. Denna skizz följer här: En stark chör lät för några dagar sedan höra ett par afskedssånger, när ångbåten lade ut från vår strand. Vi kände ej anledningen; sågo blott de vänliga blickarna fästade på en ung man, som, när de på stranden stående med hattarne hviftade sitt farväl, syntes rörd till tårar. Vi efterfrågade anledningen och fingo till svar, att kandidaten X. lemnar staden. Namnet erinrade oss om ett förfarande, för hvilket X. af ett par personer härstädes varit föremål, och som utgör samtalsämnet för dagen, och förtjenar närmare belysning. Afskedsscener inträffa här ofta; ofta ser man vänner samlade kring den resande kamraten; men sällan, torde hända, ega de mera skäl att med saknad och deltagande bjuda honom farväl och tillika med godt hopp tillönska honom en glad framtid. X. tog våren 1843 juris utriusquekandidat-examen med mycken utmärkelse. Alla,som kände honom, samt egde förmåga och rättighet till ett omdöme, vitsordade hans skicklighet och grundlighet i juridiska ämnen. Dels egen fallenhet, dels en juridisk professors uppmaningar, förmådde honom efterkomma en mycket utmärkt mans önskan, att söka en plats vid härvarande lärosäte. Förra hösten Speciminerade han derföre för en adjunktur i juridiken, och män af facket yttrade sig fördelaktigt öfver hans utgifna arbete. Ingen tviflade, att ju afsigten dermed skulle vinnas, fastän ett rykte började spridas, alt ett par professorer, hvilka sällan varit föremål för några fördelaktiga omdömen och sympathier hos ungdomen, hyste andra tankar; hvilket rykte i December månad så besannades, att, då tvenne profes. sorer ansågo afhandlingen värd vitsordet: cum layde, de tvenne andra gåtvo admittitur, raen improberade sjelfva försvaret. Den ena af dessa sednare egde, såsom för terminen fakultetens dekanus, utslagsrösten, och profvet blef ohjelpligen — improberadt. Den synbarligen förföljde X. tänkte icke yvidare på nämnda adjunktur, men uppmaningar från lera häll förmådde honom till ett ytterligare försök, Sistl, vårtermin speciminerade han derföre åter me