Aftonbladet – 24 oktober 1845, sida 2

RR — Under denna allmänna frånvaro af lif och mun terhet, som sträckte sig ända till palatset oc! dess omgifningar, vandrade en man ensam me skyndsamma steg, betraktade ängsligt det kung liga slottets murar och stampade otåligt me fötterna i marken. Det var den unge prins Giovano, en prins okänd af alla, och ännu äfventyrare likasom förut Han hade den föregående aftonen haft ett ö gonblicks samtal med prinsessan Maria, då ha lemnade henne det utlofvade manifestet. Genon detta ljufva samtal vid det matta stjernljuset un der orangehäckarne med den han af alla mes älskade, ansåg han sig fullkomligt ersatt för si ädelmodiga uppoffriug. Uti hennes närvaro had den nybakade prinsen varit så passionerad älskare att han glömt allt annat. Ljudet af steg när bredvid dem nödgade slutligen prinsessan att jemte sin förtrogna, hastigt allägsna sig. Det var omöjligt att beskrifva den mängd o lika känslor, hvaraf Giovano under denna nat bestormades, då han efter en så minnesvärd daj ändtligen befann sig ensam. Det var Jikväl har sjelf, hans lilla hydda; men ett haf af känslo och nya tankar hade tillkommit. En prins, genom ödets skickelse dold i en fi skarehydda, erhåller oförmodadt kunskap om si börd, utan att kunna begagna sig af sina rättig heter, emedan han är bunden af en ed och su heder, likasom med en kedja, en kedja, Evar länkar den allsmäktiga kärleken förgyllt... Me ban är ung, eldis, kraftfull, känner behofvet a verksamhet, begäret att herrska, med ett ord ärelystnaden svallar i hans bröst. Hvilken feberaktig spänning och hvilka stor mar i hans själ under dessa nattens tysta tim mar! Han gick med hastiga steg fram och till baka under det han slog sig för pannan. Slutli gen sökte han tröst uti det valspråk han lärt a sina ungdomskamrater: Underkasta dig Försynen