Aftonbladet – 23 oktober 1845, sida 2

— Angående den på Wegeboda bys ägor i Wermland upptäckta siifvermalm förekommer följande underrättelser, i ME 7 af öfversigten af K. Wetenskapsakademiens förhandlingar, seancen d. 10 Sept.: Hr IL. Svanberg förevisade flera stuffer af en silfverhaltig blyglans ifrån en ny grufva, hvilken under årets lopp blifvit inmutad och bearbetad på Wegeboda bys ägor i Wermskogs socken uti Wermland. Enligt de uppgifter af Hr J. E. Lundgren i Askersund (en af intressenterna i grufvan, som blifvit Hr S. meddelade, skall det redan blottade malmstreck.t förete en längd af 3530 alpar samt ega en mäktighet af emellan 4 Y, och 3 alnar, samt i medeltal kunna uppskattas till något mera än 2 alnar. Malmen utgöres i midten af strecket utaf nästan ren: blyglans, men blifver åt sidorna, närmast hufvudberget, mer och mer rik rå inblandadt zinkblende. Att tillgången, åtminstone i början, ej är obetydlig; bevisas deraf, att man på 3 veckor och med ganska få arbetare, uppsp:ängt emellan 700 och 800:skT oskrädd malm, hvaruti dock tillgången af den med zinkblende inblandade malmen utgör det större partiet. Den renare blyglansen har vid profning visat sig hålla emellan 254 lod till 9 lod silfver på hvarje centner malm; men den zinkblendeblandade malmen är mera fattig på silfver. Då man vet att 1, lod silfver på hvarje centner redan utmärker en på silfver i vårt land ganska arbetsvärd biyglans, synes det att denna malm kan sägas vara mycket rik. Det är nu blott att önska, att denna malmtillgång blifver mera uthållig än de andra malmer, hvilka i fordna tider blifvit på den vestra sidan af Sverige bearbetade, emedan man i allmänhet gjort den iskttagelsen, att de malmanledningar, som der förefunnits, varit föga gående på djupt, hvarföre de, oaktadt serdeles rika och goda i början, blifvit efter ett kortare arbete alldeles uttömda och sålunda svikit de stora förhoppaingar den enskilde stundom i nog stor skala gjort sig, så att exempel ej saknas på att de bidragit till hans ekonomiska obestånd. frn nn Snake Ston