Aftonbladet – 22 oktober 1845, sida 3

nare än den eller 18927 stadgat att Kronans ombud skall taga serskild föreskrift om målets fulföljd af det embetsverk, som honom förordnat, hvaremot tit. L. oaktadt sin instruktion förklarat, att han på Krigskollegii vägnar icke hade med målet att skaffa, och oaktadt förordningen 1827 icke skaffat sig någon föreskrift, hvarken från den ene eller den andre, för hvilken han kunde anses föra talan. Rörande uppgiften att justitiekanslersembetet skulle förordnat tit. L. till ombud, endsst i betraktande deraf att den omtvistade egendomen ansågs tillhöra krigsförvaltningen, argumenteras så att, chvad justitiekanslersembetet än tagit i betraktande det ena eller det andra, kunde embetet dock icke dermed återställa de fatalier, Kollegium och dess ombud en gång förlorat. Angående dei åberopade prejudikatet, hvilket vederparten säger sig ej närmare känna, erinras, att tit. L. sjelf, såsom advokatfiskal stämt i målet, och derföre ock förmodligen ansetts berättigad att saken fullfölja. a — På Oxtorgsgatan fanns i går afton en mansperson liggande, uti sjukt och eländigt tillstånd. Han har varit harmonist och hette Samuel Hultman. För erhållande af nödig vård blef mannen afförd till Stadshushäktets sjukrum. — I går eftermiddag försökte en trasig karl, f. d. gardist, att olofligen tillegna sig ett par finnstöflar uti en viktualiehandelsbod vid Fredsgatan. Hansförehafvande röjdes dock i tid, och tjufven blef qvarhållen i boden, tills polisbetjening hann ankomma. Han erkände sin förbrytelse och blef insatt i kastenhoffshäktet. — Samma dag hade en f.d. gatläggare blifvit häktad, för det han å Kornhamstorget från en bonddräng tillgripit en and. — Uppå angifvelse af gevaldigern Nyberg och uppsyningsmannen Spångberg derom, att biribispol blifvit föröfvadt af f. trumpetaren Bergman, blef denne, efter att både skriftligen och muntligen inför poliskammarens protokoll hafva erkänt angifvelsens riktighet, i dag dömd att plikta 50 rdr b:ko. — Sistl. lördag blef en arbetskarlshustru anträffad på Humlegårdsgatan af två polisuppsyningsmän. Af denna anledning) heter det i rspporten, och som hon, tillfrågad om bostad, svarade sturskt och näsvist: det angår er icke, ty jag får bo hvar jag vill, och behöfver ej skrifva sådane herrar på näsan om det — blef hon medtagen till poliskammaren, för att undergå förhör. Hon lärer tillförene varit (illtalad. Hustrun yrkade att polisbetjenterne mätte fällas till ansvar för det de icke låtit henne i fred gå sin väg fram, och enförde hurusom den fattigare folkklassen skulle nödgas svälta och frysa ihjel, om dess medlemmar skulie vägras eller förbjudas att gå sina ärenden, för att förskaffa sig lifvets förnödenheter. Hon fick gå, och blefvo parterne hänvista att stämma hvarandra till vederbörlig domstol, efter befogenhet. — Magistraten i Uddevalla och fiskmång!arne. Bohusläns tidning berättar, att sedan Uddevalla stads magistrat i Sept. 1842 utfärdat en fiskmångleristadga, för att inskränka fiskmånglares rätt att uppköpa den ti!l staden från skärgården införda fisk, men fiskmånglarne ville derölver besvära sig, så visades de: af magistraten till Konungens befallningshafvande och af Konungens befallningshafvande till kommerskollegium; af kommerskollegium tillbaka till magistraten, af megistraten till hofrätten, af hofrätten till magistraten, af magistraten till kommerskollegium. Den sista hänvisningen har nyligen blifvit gifyen, och 3 år hafva således för de stackars fiskmånglarne åtgått att söka någon, som vill höra på deras klagan.