SS refeeRsru FF IF ff mm MM 1 ee KF ee ) BAER, MV 0 AVRVvy,y UP BY 0 RB AE VISA den 46 Maj 1827, försett sig med ny fullmakt af ju stitiekanslersembetet , hvarföre rådstufvurätten för klarade honom hafva förlorat talan, och samma be sked fick advokatfiskalen äfven i Svea hofrätt, son likväl medgaf honom rätt att söka revision. Denn rättigbet bestrides honom likväl af vederparterne, si att högsta domstolen nu har att afgöra så väl denn: Ifråga, som, i händelse revisionen medgifves, frågar huruvida advokatf. Lindberg försutit Kronans talan Justitiekanslersembetet, som förhigått första frå. I gan, har till K. M. yttrat den åsigten, att advokatf Lindberg verkligen icke förlorat den. Justitiekans. -Ilersembetet har för denna åsigt uppställt icke min. dre än åtta, serskilda skäl, dem ref. icke tilltror sig resymera, utan derföre återgifver in extenso, så lydande: I det skick omförmälde mål nu befinnes, lärer detsammas utgång egentligen bero derpå huruvide advokat. Lindberg varit behörig att, utan serskild förnyadt uppdrag af Justitiekanslersembetet, saken ho: Rådstufyurätten å Kronans vägnar fullfölja. Efte Justitiekanslersembetets tanka, har Lindberg varil härtill lagligen berättigad, och denna åsigt stödjer sig på följande grunder, nemligen: att det Lindberg under den 24 November 4838 meddelade, ofvanbe rörde förordnande innefattade uppdrag för honom alt, på sätt nyss nämndt är, Gustaf och Mergarethe Meijers käromål bemöta, utan någon inskränkning till viss domstol: att ehuru Justitiekanslersembetet förut den 9 Juli samma år för Lindberg utfärdad förordnande inpehöll, det han skulle mot Zethreu Kronans talan hos Kämnersrälten utföra och be vaka, Justitiekanslersembetet likväl, enligt hvad hä ofvan blifvit anmärkt, redan den 24 påföljde No vember, och säledes innan mälet af Kämnersrätter lafdömdes, åt förstnämnde förordnande gifvit den tyd. ning och utsiräckning, att Lindberg förklarats derigenom hafva erhållit uppdrag att utföra och bevaka I Kronans svarande talan uti ett af löjtnanten Zclikreus till bemälde Kämnersrätt instämat mål: att fastän ifrågavarande egendom, i likhet med öfrige Thär i Stockholm belägne, Kronan tillhöriga hus, blifvit ställd, först under Slottsbyggnads direktionens, och sedermera, då denna Direktion den 40 Juli 1848 upplöstes, under Öfverintendentsembetets vård och inseende, samma egendom dock. såsom af Krigsförvaltningen och för dess räkning inköpt, samt, på sätt gymnastikföreståndaren, professoren G. Branting, uti dess afrgifna utlåtande, fullständigt utredt, ännu hufvudsakligen begagnad af Krigsförvaltningen, måste anses tillhöra densamma; att Kollegiernas och de förvaltande Verkens advokatfiskaler så mycket mindre kunna vara befriade från skyldigheten att vid vederbörlige domstolar iakttaga och bevaka Kongl. Maj:ts och Kronans rätt i afseende på de till förvaltningens serskilda grenar hörande, i hufvudstaden belägna fastigheter, derigenom att dessa sisträmnde i vissa hänseenden äro ställde under Öfverintendentsembetets tillsyn, som bemälde embete, hvilket egenteligen har befattning med sjelfva byggnadernas vård och underhållande, icke är så organiseradt, att Kronans talan i fråga om ägandeeller besittningsrätt till sjelfva fastigheterna, kan eller bör af nämnde embete vid domstolarne bevakas: att, jemlikt Krigskollegii den 7 Augusti 4807 utfärdade Arbeotsordning, advokatfiskalen, som, enligt 6 S, skall bevaka Kongl. Maj:ts och Kronans samt de under Kollegium lydande kassors rätt, derjemte uti 444 fätt sig ålagdt, att då Kronans rätt är i fråga, den i Kollegium, vid Domstolar eller andre embetsställen på embetets vägnar utföra, och målen i laga ordning fullfölja : att advokatfiskalen Lindberg således äfven för den händelse att de honom af Justitiekans!ersembetet meddelade, ofvannämnde förordnanden skulle anses icke innefatta uppdrag till målets fullföljd hos Rådstufvurätten, ändock varit fullt behörig att, i kraft af sin innehafvande embetsbefattning, denna sak hos Rådstufvurätten å Kronans vägnar fullfölja; samt att Kämnersrättens förut omförmälde beslut af den 20 Januari 1834 och den 29 Maj 4838 icke kunna hafva betagit Lindberg den honom i nyssnämnde afseende lagligen tillkommande rättighet, helst Krigskollegii, men ej dess advokatfiskals skyldighet att afgifva svaromål, genom samma besiut blifvit bedömd, och Kämnersrätten för öfrigt dels endast yttrat att Krigskollegium icke emot dess bestridande kunde åläggas att å Kronans vägnar i svaromål uti saken ingå, dels ock uttryckligen förklarat, det Kämnersrätten funne sig ej kunna bestämma hvilken å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar svara borde; hvaraf lärer följa, att, sedan Justitiekanslersembetet, som, efter det nyssnämnde förhållande blifvit derstädes anmäldt, endast i botraktande deraf, att nu omtvistade egendom ansågs tillhöra Krigsförvaltningen, uppdrog åt Krigskoilegii advokatfiskal, att Kronans talan i målet bevaka, sälunda vederbörligen bestämt hvem som å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar svara borde, Kämnersrättens ofta omförmälde beslut hafva till all verkan förfallit; och vågar Justitiekanslersembetet, såsom ytterligare stöd för dess här ofvan i underdånighet framställde åsiat, att advokatfiskalen varit behörig att, i kraft af dess innehafvyande embete, detta mål hos Rådstuvurätten fullfölja, underdånigst åberopa att, uti revisionssaken emellan Kongl. Moj:t och Kronan, genom advokatfiskalen Lindberg, ä ena, samt Stockholms stads Drätselkommission, å andra sidan, angående bättre rätt till en vid Nybrohamnen belägen tomt, Edåers Kongl. Maj:t i anledning af framställd anmärkning emot advokatfiskelen Lindbergs behörighet alt utan dertill erhållet serskildt förordnande eller fullmakt talan i målet å Kronans vägnar fulifölja, medelst Dom den 920 Januari 1344 i nåder förklarat, att enär advokatfiskalen i Krigskoltegium enligt den för hans tjenstehefattning nde instruktion ägt att, då Kongl, Maj.ts och Kronans rätt uti berörde, af advokatfiskalen anhängig gjorde mål, var i fråga, detsamma å embetets nar utföra och fullfölja; blefve samma anmärknin nad utan afscende. Mot de första skälen i detta lerperten den anmärkning, : ts sista förordnande för ti mindre var en amplifikation helt enskild: gafs för ga ut och nu rå a