SJeRTIL Vald di Sallllilla tldilRnad HIICU VI I ULLA Mal seende. MUSIE. Sångschola, eller Lärobok i sång för lägre och högre undervisninasverk, af J. E. Nordblom. Stockholm, Zach. Heggström. ) Ett bland de flitigast kultiverade fält inom tonkonstens gebit är utan tvifvel sångläro-litteraturen, som egentligast i utlandet ständigt ökas, och sålunda hafva ej allenast berömde sånglärare, utan ock de fleste praktiska sångare af betydenhet uppträdt med mer och mindre ändamålsenliga theorier och etydverk. FEltså rikt tillfälle till urval kan gifva anledning att fråga, buruvida en svensk bearbetving af något bland dessa verk cj skulle varit att föredraga framför ett originalförsök i denna väg? Härpå svara vi, att hvad solosång vidkommer, såvidt den afser röstens konstmässiga utbildning och dess användande, belst i iden moderna stilen, har utlandet visserligen gjort mycket; granskar man deremot hvad som skett för uppställandet af ett grundligt elementarsystem i sångvetenskapen, med serskildt afseende på lärOverkens behof, (hvilket är det egentliga syftet med nörvarande arbete) så torde skörden utfalla långt ringare. För sin del erkänner ref. att han (ej känner någon sånglära i sistnämnde riktning, som i grundlighet, planmässighet, klarhet och praktisk användbarhet öfverträffar hr Nordbloms verk. Man finner här visserligen inga nya teorier, inga originella ideer öfver konsten; men deremot en method, som är frukten af en mingårig erfarenhet, hvars resultater blifvit utvecklade och ordnade med lika mycken klarhet som skarpsinnighet. —Ingenstädes låter förfaltaren förleda sig till att uppställa lysande men obepröfvade satser, ingenstädes hänföres han af begäret att vinna en mera litt och intagande form, till att förbigå eller alltför knappt vidröra någon länk i lärosystemets strängt konseqventa gång. Ett bevis på den fasta grund, hvarpå författarens system hvilar, är den följdriktighet, hvarmed första kursens lärosatser alltjemt finnas utvecklade i den andra, äfvensom de ofta förekommande kompletterande relationerna mellan de serskilda kursernes satser; ett prof på systemets praktiska användbarhet finner man uti den omedelbara tillämpning, som hvarje regel genast erhåller genom fullständiga och ypperligt valda exempel. Om dessa exempel, hvaraf många gifva verket ett serskildt värde, skola vi framdeles yttra oss närmare. Slutligen böra vi ock anmärka den omtänksamhet, hvarmed författaren äfven vid uppställandet af sådane läror, som ej kunna finna omedelbar tillämpning i sångöfningen, dock förmår alt deri utfinna och frambhå:la någon sida, hvaraf eleven kan draga nytta och rikta förrådet al sina iakttagelser. Verket är indeladt i trenne kurser, af hvilka den första egentligast är beräknad för folkskolor och i allmänhet för de med musikens elementer obekente, den andra för högre lärdomsskolor, och den tredje för den egentliga solosången. Första kursen innehåller 3 hufvuddelar, nemligen tonträffning, takt och uttryck. Hr Nordbloms method att bibringa tonträlfningen är utan tvifvel den mest naturliga, enkla och lättfattliga, som gifves. Hans system hvilar på den enkla principen, att leda örat till de för detsamma lättfattligaste intervallerna, nemligen de som innehållas i treklangen och dess omvändningar, hvarjemte han betraktar de öfrige intervallerna såsom genomgående toner, såsom öjvergångspunkter till de förstnämnde. En hvar finner lätt, hvilken väsendtlig lättnad för tonträffningen härigenom vinnes, då eleven tänker sig de svårare intervallerna endest i förbindelse med de lättare, och från dessa härleder de förra, då deremot före ) Vår redogörelse för detta arbete kommer visserlien något sent, då sista supplementet deraf utgafs redan för 9 är sedan; dock torde denna omständighet ej medföra något mebn hvarken för sjelfva arbetet eller vår anmälan deraf, emedan hr Nordbioms lärosystem, i likhet med alla goda läroböcker, ej grundar sig på någon viss ide eller partiåsigt, och följakteligen är oberoende af de vexlande tidsförhållandena. ERROR mer ra SANTANA STENS — Ni är konung: denna tanke endast hör sys