Aftonbladet – 22 oktober 1845, sida 1

af dess moral, sådan den i deras skrifter förekommit. land exemplen på ordens förmåga att insmyga sig bland folken, anfördes förbållandet med kanton Wallis, som 4640 med kraft satte sig emot jesuiternas insmygande, och två sekler igenom afvärjt det, men nu nödga!ts mottaga dem, och derigesom råkat i ett blodigt borgerhgt krig. Vidare genomgicks ordens stadgar och visades att de voro oförenliga med borgerlig frihet och på det högsta stridande emot edsiörbundets int:essen och kantonernas frihet. I detta cirkulär förekommo likväl många beskylningar, som tydligen voro öltverdrifna och nödvänd:gt skulle uppväcka harm hos gemene man, inför hvilkas ögon jesuiterne framställt sig såsom nitiske och i undervisningsverket arbetsamme lärde, samt fromme och i lefnaden stränge och exemplariske andlige. Dessutom innefattades deri många misstag om ordens officiella stadgar, hvilka icke föreskrifva något eget moralsystem, utan blott att orden borde lära det som är tillförlitligast och mest antaget (securiorem e! magi, adprobatum doctrinam); åtskilliga af de ur jesuiternas moralteologiska skrifter citerade satser äro äfven sådane som romerska hierarkin i allmänhet stadgat och dem jesuiterna måste vidhålla gemensamt med alla romerska ordnar). Dessa misstag och öfverdrifter kunde naturligtvis af Jesuiternas vänner framdragas och vederiäggas, och derigenom verka reakiioner. Imedlertid, liksom man förut i Schweitz uppväckt rop mot Strauss, mot Scherr och Snell, så uppväcktes ock nu ett rop mot jesuiterna. Deras utdrifvande blef nu lösen vid foikfesterna och för det unga Schweitz, blef deras universalmedei, liksom religionsfaran var konservatisternas. Härigenom leda des alla blickar mot ett hjernspöke, och de verkliga orsakerna till det onda förlorades ur sigte. Ingen kunde vara dermed bättre betjent än Luzernerpartiet, som fick tillfälle att skria öfver lögn, förtal, religionsstormare och gudlösa, och, medan ögonen voro vända åt detta båll, erhöll desto friare händer att på ett annat tillintetgöra folkfriheten och lägga en desto säkrare grund till återförande af den gamla tiden. För de s. k. 1. berala regeringarne var denna sakernas vändning ej heller ovälkommen. Å ena sidan afleddes ders igenom den öfver deras politik herrskande misc belåtenhet, och å den andra befriades de från angreppen af de konservativa, som nu sattes i nödvändighet att tänka på sjelfförsvar: bemälde regeringar kunde således beqvämligt öfverlemna sig åt den gamla slendrianen. För de konservativa i de reformerta kantonerna deremot medförde ropet mot jesuiterna icke ringa fara. XIV. Når aargauska cirkuläret och frågan om jesuiternas utdrifvande för. första gången (den 44 Juni 1844) kom till diskussion i Luzerns stora råd, förklarade flera talare att aargauska rådet måtte alldeles hafva förlorat förståndet, då det kunnat komma fram med en dylik proposition; beslutet blef att Luzern skulle veta att med eftertryck Jafvisa Aargaus försök till ett ingrepp i kantonalsuveräniteten. Endast tre röster höjde sig bärJemot. I Zäöriehs stora råd uppfattades frågan riktigt af presidenten, regeringsrådet d:r Zender: Man måv,, sade han, om händelserna i Schweitz tänka hvad man vill, så mycket är tydligt, att der två politiska elementer kämpa med hvarandra, att det gamla der icke kan förl;ka sig med det ungar. Han önskade blott att det måtte kämpas med ärliga vapen, och att den yttre formen måtte reIspekteras. Rådets beslut blef imedlertid att dess ombud vid förbundsdagen skulle uttrycka den Itankan, att jesuiterna verkade till förbittring melIlan katolikerna och de reformerta och störde utvecklingen af en nationel politik, alt man bekla-Igade, det vissa kantoner upptagit hos sig denna orden, och önskade och boppades att dessa kan) Förf. doktor Krausefäster sig mycket vid den uppenI bara orättvisa, som i detta cirkulär blifvit begången mot jesuiterna. Det är ock naturligt, att denna ) orden icke låter s:g angripas, genom sina stadgar för moralen, enär orden just i afseende på denna ) förbehållit sig mer frihet än andra ordnar och således lika gerna kunde visa sig tolerant och fri) sinnad, som tvertom. Det är nemligen i ordens sammansättning och dess styrelse medelst inpräg1) lande af oinskränkt hörsamhet hos de underord. nade, som dess åtskillnad från andra samfund förr nämligast måste sökas. Genom denna iarättning existerar hos orden ingen annan mora! än den som styrelsen för hvarje fall anbefaller, och denna 1) afser blott uppnåendet af styrelsens syften, utan afseende på medlen. (Red. anm.) RR — ir gg SER NASSA AA ss RA