Aftonbladet – 20 oktober 1845, sida 2

att utgå af de till vägförbättringar i allmänhet af R. St. vid sistförflutna riksdag anvisade medel. (D. A.) — H. Exc. Riksmarskalken hr grefve Posse ankom i går, med familj, till hufvudstaden. — Sir William Betham, riksheraldikus på Irland, v. ordförande i royal Irish Society, har till kongl. bibliotheket härstädes förärat sina arbeten. De äro hufvudsakligen af antiqvarisktinnehåll, och sysselsätta sig med undersökningar om irländska fornlemningar; om Gaelernas och Kymbrernas ursprung, förvandtskap och boningsplatser; om den Etruriskt-Keltiska litteraturen, samt antiqviteter i denna tidsålder m. m. (P. o. I. T.) — Grefve de Suzors litterära föreläsningar. Enligt hvad annonser tillkännagifvit hade den nyligen till hufvudstaden anlände Fransmannen Grefve de Suzor till i går middag kl. VY, 4 inbjudit ett stort antal af hufvudstadens invånare, att kostnadsfritt bivista en sfance uti De la Croixs salong, för att göra bekantskap med planen till den serie af muntliga föredrag öfver litteraturen, som han under sitt vistande här ämnar gifva; och hr de Suzor hade för detta ändamål utgifvit en mängd serskilda inbjudningskort. Salongen var också nära uppfyld, och alla syntes ganska belåtna. Man hade nemligen här det hos oss annars sällsynta tillfället att erfara, huru en föreläsning, helt olika mot hvad man får höra på vanliga universitetslektioner eller akademiska sammankomster, kan genom sjelfva föredragningssättet underhålla uppmärksamheten fullt ut så lifligt som uppförandet af ett dramatiskt stycke från scenen. Grefve de Suzor begagnade detta sitt första uppträdande egentligen att meddela syftemålet med och planen för sina tillämnade föreläsningar. Han valde såsom utgångspunkt, att hvarje århundrale, hvarje tidsålder haft sina nöjen och tidsförIrifs skildrade kortligen dessas olika karakter unler serskilda stadier af civilisationen, och huru, i samma mån denna utbredt sig, teatern, musiken och litteraturen, utträngande råare nöjen, efter varandra intagit elt vigtisare rum såsom recretion emellan de materiella bestyren; huru kontens, vitterhetens och vetenskapernas idkare börat spela en allt mera betydande roll, dels i umsängslifvet, dels på vigtigzre samhällsplatser, samt vinna anseende genom sitt eget värde, framför de blott yttre företrädena af börden och rangen, ifvensom huru litteraturens egen karakter för varje generation och den öfvervägande smaken ör det ena eller andra slaget deraf på olika stälen är en måttstock på samhällets egen bildning ch sedlighet; öfvergick derifrån till en teckning ut de serskilda vittra skolorna, den klassiska och romantiska; uppdrog en teckning af deras carakter, såväl i allmänhet, som inom Frankrike erskildt, och tillkännagaf slutligen den synpunkt, varifrån han i de följande föreläsningarna ämade utgå, nemligen att uppställa litteraturen såom det gemensamma föreningsbandet emellan olken till spridande af odlingens och humaniteens frukter, samt till beredande af en evig fred, astän under bevarande af de serskilda folkens nationalitet. Detta föredrag räckte i fulla två timmar, hvila likväl ganska hastigt försvunno. Det var viserligen icke någon djupsinnig, grundlärd, strängt ystemalisk och schematiserad åfhandling, hvarned talaren pressade åhörarnes eftertanka, men let var en angenäm och spiriluel berättare i saongen, som hade klädt flera allvarliga ideer och vigtiga sanningar uti en ledig och elegant drägt, samt lättade deras inträde hos åhörarne medelst nblandningar af anekdoter, infall och jemväl då ;ch då litet artigheter åt sin publik, allt framtäldt med denna liflighet och smak, som utmärer den bildade fransmannen; med ett ord, han ycktes fullkomligt hafva tillegnat sig den ingaunda lätta konsten, att, med bibehållande af den indervisande ledtråden, tillika kunna göra en itterär föreläsning till ett roande tidsfördrif. — X —X —— — Den af herrar Pohl och Schnötzinger i Löras afton arrancerada mackerad i anerahucat var