Ne PRE Se Pn Liksom man imedlertid bör hoppas: då planen ä uppgjord för en lång framtid: att se medelklassen ställning förbättras, så har man äfven anledning på rTäkna, att de ofördelaktiga olägenheter, som Insän: daren så öfverdrifvet låter vidiåda trädgårdsförenin gens lokal, snart skola försvinna. Det är väl be: kant, att ingen del af Stockholms territorium erbjuder större anledningar till utvidgning af byggnader, anläggningar och inrättningar, än den delen al Norrmalm och Kungsholmen, som omgifver Clara sjö och Carlbergs-kanalen, till följd af vattenkommunikationen. Planen till den traktens förbättrande är uppgjord och gillad. Man bör hoppas att den ock skall utföras. Då försvinna alla dessa insändarens betänkligheter. Hvad angår närbelägenheten af allmänna välgörenhetsoch fängelseanstalter, så är Insändarens bekymmer alldeles öfverflödigt; ty genom trädplantering, inhägnader och byggnader komma dessa anstalters hus ej att synas. Denna Insändarens betänklighet öfvergår dessutom till den ytterlighet, att man knappast kan tro honom hafva sammanskrifvit sina perinringar, ifrån en allmän, utan fast heldre helt och hållet ur enskildt synpunkt. Hvartill uppräknandet af alla de teatrar, representationer, m. m. som om sommaren nu vanligen finnas i Stockholm och å Djurgården, egentligen skall tjena Insändaren) är svårt att fatta, då säkerligen vid jemförelsen med Köpenhamn den staden äger ännu flera och större. Utom Insändaren lärer ingen inbilla sig, att ett Tivoli skulle uttränga alla dessa, lika litet som dessa, nu mera, göra en Tivolianläggning onyttig. Det är temligen säkert, att Stockholms allmänhet, efter en sådan anläggning liksom förut, ömsom besöker dem alla. Men många, som nu ofta icke veta hvar de på ett angenämt sätt skola tillbringa en ledig aftonstund efter dagens mödor, då elakt väder eller väglag hindra dem från att besöka Djurgården, eller fara eller vandra utom staden, skola kunna med nöje söka en lokal, som inom en af stadens mest besökta delar erbjuder ett tillfälle, att utan afseende på dessa hinder njuta sällskapslifvets behag. Att de då, såsom Insändaren säger, skola beskattas af konditorm är så mycket otroligare, som just i följd af Tivoliinrättringens plan restaurationer af alla slag måste komma att erbjudas åt dem, som deraf vilja begagna sig. Ingen tvingas. Och med skäl frågas, hvarthän allmänheten kan vända sig, för att söka sådana slags nöjen och njutningar utan att. nödgas skatta något och oftast mera? Detta hvad Allmänheten beträffar. Hvad åter rörer sällskapet, så synes den egentliga frågan vara: Kan en tivoli-inrättning af det anläggas på bättre vilkor annorstädes, än på det sätt och i den lokal jag erbjuditb? — Insändaren torde nog vara färdig att besvara denna fråga med ja! Jag vågar tryggt besvara denna fråga med nej! Och om jag lyckats att bevisa det, behöfver jag icke vederlägga den låga insinuationen, att hafva begärt obilliga förmåner, emedan ingen kan skäligen begära, att jag skulle skänka bort egen välfärd och innehafvande rättigheter och fördelar, utan all ersättning. Mitt bevis är, att om sällskapet skulle köpa in en lokal, der uppresa byggnader, anlägga park och trädgårdar o. s. V., så erfordrades dertill ett ofantligt större kapital och längre tid innan man kunde beräkna inkomst deraf. Den lokal jag erbjuder är deremot, så att säga, genast användbar. Byggnader och anordningar erfordra ej mera än 30,000 rdr rgds. Man har visserligen sökt utsprida, att en sådan summa icke är tillräcklig; men detta är så ogrundadt, så utan all kännedom om rätta förhållandet, att endast ett blindt begär till att motverka planen kunnat föranleda en sådan uppgift. Det är af flera sakkunnige män bestyrkt, att summan är tillräcklig, och en borgen att åtminstone jag för min del är derom öfvertygad, lärer enhvar finna i sjelfva det förhållandet, att jag skulle skada mig om ett större aktiekapital behöfdes, än jag genom de tusende aktierne föreslagit. Jag har nemligen förbehållit mig i ett för allt: för öfverlåtelsen af min besittningsrätt af lokalen, för min medverkan, för uppfyllandet af mina åligganden såsom disponent, för den kostnad ledningen af hela anläggningen erfordrar m. m., 200 aktier: de öfrige delägarne hafva 1000. Det är således !s:del i hela anläggningen, som jag förbehållit mig. Skulle jag betviflat aktiebeloppets tillräcklighet, så hade jag cj så gjort; ty om t. ex. aktiebeloppet skulle behöfva ökas till 4400 betalande aktier, så fick jag blott !.del. Erfordrades 1800, fick jag blott !,,:del. Vore jag icke förvissad om att den uppgifna anläggningskostnaden är tillräcklig, så skulle jag ju, för att ej skada mig sjelf, aldrig hafva bestämt min ersättning uti aktier, utan i viss andel, såsom nu, !Ys:del. Detta Dm vara nog för att vederlägga den grundlösa uppgiften. Men jag frågar, om dessa 200 aktier eller 10,000 rdrs aktiekapital är obilligt begärdt för afträdandet af en 23-årig besiltningsrätt till en rymlig och välbelägen lokal, som redan erbjudit och fortfarande erbjuder en rätt vacker inkomst af der anordnade tillställningar, ehuru gjorda i mindre skala; helst då det bör besinnas, att jag derjemte,; utan all annan ersättning, skall ombesörja en hop kostnader för ritningar, arkitekter m. m., samt hafva ständiga tillsynen öfver anläggningen. Det torde således böra hetviflas, att sällskapet skulle kunna uppgöra något bättre sätt att på samma gång erhålla en passande lägenhet och en framtida omsorgsfull vård af sin tillhörighet, än genom ett sådant förenande af sina fördelar med en disponents, hvilken i anläggningens framgång och bestånd har enda vilkoret för sin egen. Ingen lärer hafva förundrat sig öfver, om jag till och med yrkat denna ersättning i kontant för de 23 återstående besittningsåren och utan att åtaga mig några förbindelser. Ifrån att ensam draga parti af en innehafvanae fördel, utsätter jag mig nu för att dela denna med sällskapet, blott i den öfvertygelsen att detsamma åt allmänheten kan erbjuda större garantier och derigenom dess egen vinst återverka äfven till nytta för mig. Att det skulle vara en fördel för mig, att mina aktier icke amorteras, men väl sällskapets, är ep temligen sofistisk sats. Då öfrige aktieägare fått sin andel af vinsten, så länge deras aktier icke blifvit utlottade och sitt kapital sedan, så får jag blott utdelning och står slutligen qvar med de värdelösa aktiebrefven. : Åt ise oå föäraoctftällt miss nådcAnat c2 Ahilliat fartan Je OM Mean ÅA mm Ån FM och FA et mm I Rn Rn RI OO DD OD RT AA I ohAK. OA -— — RA -— -UD