Aftonbladet – 20 oktober 1845, sida 2

— — ÄN tjena det genom att arbeta på statens bästa. Följen mig, mina herrar. Regenten återvände till palatset, åtföljd af sin svit, med undantag af hertigen af Foscolo, som, stödjande sig emot balustraden framför madonnans bild, några ögonblick tankfull qvarstadnade. Huru kunde han väl vara nog djerf att trotsa regenten, hvars palats han bebodde, genom en ironi, som endast kunde förstås af denne och honom sjelf, och som Siciliens beherrskare kanske genom en dödsdom skulle låta honom dyrt betala? Man är okunnig derom; men under det han talade med regenten, hade han ögonen ständigt fästade på skrifvarens med röda törnrosor omgilna hemvist, hvars tröskel han, efter ett ögonblicks öfverläggning, beträdde. (Forts. följer.) — m — — En student, som ofta sökt professor B. i Lund för att blifva tenterad, men ej lyckats träffa honom, gick slutligen till domkyrkan, der professorn mycket vistades, för att hafva uppsigt öfver en påstående reparation, och hvarest han nu äfven träffades. Studenten androg sitt ärende och fick tillsvar: Det är ledsamt att kandidaten ej träffat mig hemma, men jag är hvarenda dag här i kyrkan, utom söndagen; kom då till mig. — En ung judisk gravör i Amsterdam, vid namn Elion, brukade för ro skull slipa små stenar en relief. En konstälskare fann honom nyligen SySselsatt med att slipa ett porträtt af målaren Rubens och ansåg det så förträffligt, att han in!emnade det till ritakademien, hvaraf gravören genast blef vald till hedersledamot. Han fick derefter uppdrag att slipa konungens af Holland porträtt i en onyx, och har för några veckor sedan fullbordat detta arbete, hvilket beskrifves såsom det vackraste af detta slag, något museum kan uppvisa.