Aftonbladet – 18 oktober 1845, sida 3

ten, att man vid en vidsträcktare potatesodling måste tidigare börja att upptaga potäte:na, mycket bidragit att föröka insekterna, särdeles då man låter potaterna länge ligga qvar på marken. Man ser då moln af de små flugorna, som omsväfva dem. Ifrån dessa och deras yngel kunna de sedermera icke befrias; de följa med i källrar och potatesgropar (silos), der yngeln sedermera utbildas, i varma förvaringsrum snart, i kalla ej förr än i December. Att detta är orsaken, och icke smitta, ser man de!s deraf, att i samma förråd kan den ena potäter vara sund, nemligen den som icke varit vidrörd af ekterna, hvilket synes då man under mikroskop gronskar deros yta; då andra, hvars yta är genomstungen, blir i sinom tid sjuk. Egendomar bredvid byarandra hafva den ena friska, den andra sjuka potäier. Frisk potstes, lagd i olika rum i ett glasskåp, en del tillsammans med sådan som håller fluglarfver, blir sjuk då flugorna hunnit utkläckas och besöka den friska; då deremot den andra förblifver frisk. Ber sjukdomen tagit öfverband, och sådana potäter, som innehålla fluglarfver, sättas, fortlefyalarfyerna deri, krypa öfver till de nya potäterna och fortplantas deri, redan medan de ännu äro oupptagne g Vå är ingen annan hjelp, än att upphöra att odla potates. — Der sjukdomen icte inkommit, synes nu närmaste medlet vara, att icke för tidigt upptaga potäterna, ej förr än höstkylan kommer. Att tvätta dem med chlorkalklösning, blir för dyrt. Svafling vore möjligtvis ett användbart medel