Aftonbladet – 18 oktober 1845, sida 1

Maria. Nej visst ickel Domaren. Talade frun och Sofi vid hvarandra — innan de utgingo? Maria. Det mins jag ej. . Domeren. Hvar träffade du frun, sedan du kommit tillbaka från ladu ården? Maria. Herrskapet sutto då i inspektoren Höckerts rum och spisade, utom kon!rellören, hvilken förut ätit. Frun neikom derefter i köket och tillsade Hedda Thorman att så upp i förstugan och torka bort lemningar eft-r uppkastning, hvaraf frun der varit angrpen. Idetsamma ankom äfven kontrollören, då frun sade till honom: hvad går åt dig, du är så blek; har du fått ondt af maten? dertill koutrollören svarade, alt han ej visste det; och då frun derpå omtalade, alt äfven pigan Forssberg vore : ycket sjuk, yttrade kontrollören skämtande, a t det lägnade honom att han icke vore ensam om i!lamåendet, och att detta väl snart skulle gå öfver. Dagen derpå (d. 6 Juni), så väl om morgonen som längre fram på dagen, var frun äfves illa sjuk af kräkningar, så att hon stundtals låg till sängs och kastade upp gröna gallan. Domaren. Huru många gånger kräktes hon? Maria. Det var många gånger, så tid, sån. Domaren. Har du något vidare att säca? Maria. Mamsell Sofi kom in i köke en gång och sade, jemrande sig: dör nu mamma med, då blir det aldrig väl.n Domaren. Tog Sofi för afgjordt, att kontrollören skulle dö? Maria. Hon yttrade stundom, att pappa troligen dör på samma sätt som Forssbe-z. Domaren. Ver fru Ekvall närvarande, då Sofi hade det omnämnda yttrandet angående henne? Maria. Det vet jag ej. . Åklagaren önskade tå utredt, huruvida Maria Svensdotter oafbrutet var tillsammans med Hedda Thorman från kl. 40 tll kl. 2. Maria. Jag begaf mig direkte till laduzården från väfrummet; men Hedda gick in i köket efter en skulbalja, med hvilken hon straxt efter mig ankom till ladugården. Sedan voro vi jemnt tillsammans. Damaren. Var det för att lemna upplysningar angående fruns illamående, som du blifvit kallad till detta ting? Maria. Jag vet ej hvem som låtit kala mig hit. Åklagaren uppläser häreiter Marias vittnesmål för den 44 sistl. Juli, deri hon ej nämnt det ringaste derom att fru Ekvall varit sjuk. Domaren till Maria. Huru kan du förklara, att du först nu yct.t omtala, att frun hade uppkastningar den 5 och 6 Jum? Maria. Jag minnes ej att jag härom tillfråsades, då jag förra gången villnade. Domaren gör Maria Svensdotter många och allvarliga för. ställningar an ående hennes sätt att vittna och frigar ytte ligar : hvilken är sann, din förra berattelse eller den du nu agfva? Maria. Nu har jag sagt allt hvad jag vet. Domstolen anmodar härefter. Marias sjalasörjar, herr prosten Nordström, hvilken i t:ngssalen är tilisiädes, att, under enskildt samtal med Maria, undervisa henae om vigten af hennes sängsa ed och vådan af mened; hvarefter Maria, atlöljd al berr prosten, allägsnar sig från domstolen. Domaren Lil fu BE. Frun hör nu skiljaktigheten mellan sina egna och Marias uppgifter. Vidhåller frun sna? Fru E. Jal Domaren. Är Marias berättelse i öfrigt sannin ssenlig? Fru E. Ja, i hvad Ekvall rörer, är den på det hela riktig. Sedan förhöret med fru E. på detta sätt nåson stund fortgått, derunder hon omtalar, såsom orsak till sitt illamående, att äfven hon, under spenatens tillredand., deraf förtärt en matsked, återkomma prosten Nordström och Maria Svensdotter, den sednare häftigt gråtande. Prosten upplyser att M., enligt doinstolens b-gäran, blifvit om vittnes dens vist uudervisad, men dervid försäkrat sig hafva vittnat sannt, med anmärkning likväl, att hon icke sett frun hafva uppkastning den 35 Juni, utan Fredagen d. 6. Denna uppgift vidhåller Maria äfven nu inför domstolen, Domaren tll fru E. Har frun nu vuanit sit ivdamål med Maria Svensdotters inkaliande? Fru E. Ja, jag vet icke att bon kan hafva några vidare upplysningar att meddela. Fyra af åklagaren åberopade nya viltnen, nemigen prosten Nordström, en dräng från Östersöthland vid namn Johan Larsson, provineialläcren herr doktor Sköldberg och hushållerskan Katarina Lovisa Jonsdotter, äfven från Östersöthland, förekallas nu och aflägga ede.; hvarefter domaren ger befallniog Om häktade Sofi Ekvalls och Hedda Thormans inställande. Dörren till ett sidorum öppnas och Sofi framiräder till lombordet. Hon är en flicka om 49 år, af spenslig vext, klädd i lifklädning af mörkt, hemväfdt tyg, svart halsduk och ett silkeskläde af samma färg knutet öfver hufvudet med långa nedhänsande snibbar. Ansigtsfärgen är gråbrun, nästan mörkare än modrens; och den stora något utstående munnen ger henne ett uttryck al råhet, som äfven röjer sig i röst, tal och åtbörder. — Från en annan sida af lingssalen framskrider sikta, ur häradsfingelset upphemtad och af fångbevakning åtföljd, en qvinnogestalt i grof bonddrägt, men med anletsdrag så fina och hy så skär, att man skulle hafva trott sig skåda ett sex års gamnalt barn, derest ej kroppens storlek, den ytter