Aftonbladet – 18 oktober 1845, sida 1

Osv FÖRHÖREN 1 ATTARPSKA FÖRGIFTNINGSMÅLET VID URTIMA TING PÅ INGARYD, den 6 och 7 dennes. Det ovanligt invecklade förhållande, som detta brottmål utvisar, har föranledt Redaktionen, att från en korrespondent på stället förskaffa sig en möjligast ordagrann anteckning och beskrifning om hvad dervid törefatlit. Ordföranden i Rätten var, såsom förut är nämndt, ordinarie domaren i orten, herr höradshöfdingen Arvid Ribbing. Sedan domaren med nämnden intagit sina platser, framträder först, på kallelse, fru Ekvall, ett litet fruatiminer, om några och fyratio år, i kappa af mörkt tyg och med ett svart flor ö!ver butvudbonaden, son tätt omsluter kinderna och sammanhålles med en knut framom hakspetsen. Ånsigtet mörklagdt, med framstående haka och för öfrigt skarpa, men någorlunda regelbundna drag, uttrycker ett hifligt, beslutsamt lyune. De gråbruna, lifliga ögonen blicka oroligt omkring, än på domaren, ån på åhörarne, hvilkas antal denna gång dock är rin a, i Jemförelse wed de talrika folksamlingar, som öfvervarit de föregående ransakningarne. . Efter det fru Ekvall fått taga plats på en stol, som domaren för benne låtit framsätta midt emot dombordet, begynnes förböret sålunda: Domaren. Frun mådde ej väl då målet förra gången förevar; bur mår frun nu? Fru E. Jag mår nu bättre. Domaren. Den då företedda läkareattest innehöll endast, att frun var besvärad af sinnesoro. Hade frun ej någon annan åkomma? Fru E. Jo visst var jag sjuk. Domaren. Led frun ä ven at sinnesoro? Fru E. (efter betänkande). Jag sjuknade om Fredagen (ransakninzen hölls påföljande Mandag d. 45 Sept.) och hade ej sans förrän frampå aftonen, då mina slägtingar kommo till mig. Domaren. Jas frågar om ej frun var orolig. Fru E. Jag var sjuk och föll i händerna på dem, som omgålvo mig, men vet ej huru läkanen benämnt sjukdomen. Om Lördagen fick jag en åkomma i bröstet. Efter några ytterligare frågor angående fru Ekvalls sinnesstämning, hvilka alla af hnne besvaras kort och undvikande, fortsättes undersökningen angående hufvudsaken. Af hvad dervid förekom, ålergilves här följande: Domaren tll fru E. När frun varit i köket och lagt sucker i spenaten, mötte frun då sin dotter Sofi, som lärer gått dit, för att förgifta densamma? . . Fru E. Det vet jag e. Domaren. Frun girtk ju upp i väfrummet, efter att ha sockrat spenaten? Mötte frun då. någon? Fru E. Jag minns det ej. Allt hvad jag vet. bar jag redan uppgifvit. Dpomeren. Satt Sof qvar i väfrummet, när frun återkom dit? Fru PE. Huruvida hon var der då, påminner jag mig ej; — men väl att pigorna Maria Svensdotter och — Hedda Thorman voro der. Den förra väfde och — den sednare spann. Pigan Maria Svensdotter, som förut vittnat, har äfven nu, på begäran af fru Ekvall, blifvit inkallad och uppgifver, derom tillfrågad, att både frun och Sofi Thorsdagen d. ö Juni celler den dag kontrollören Ekvall insjuknade, voro inne i väfrummet och på samma gång, omkring kl. 40 f. m., afiägsnade sig derifrån. Domaren till fru Ekvall. Nu hör frun, at j båda på en gång utgingo. Fru E. Jag utgick ensam. Sofi hade gått förut. Domaren. Hvart gick frun, då hon begaf sig ut kl. 40? Fru E. Jag gick ej och lade sockret i spenaten förrän — kl. !, till 42. Maria Svensdotter anmärker härvid: Frun gick ut, för att, som hon sade, hemta garn, men kom — ej tillbaka, medan jag var inne. Fru E. Det är alldeles orätt; när jag kom tillbaka från köket, voro både Hedda Thorman och Maria Svensdotter qvar. Den sistnämnda tillfrågas härom ytterligare och åberopar hvad hon äfven vid ett föregående ransakningstillfille uppgifvit, nemligen, att både hon och Hedda Thorman gingo åt ladugården kl. 40 och ej kommo tillbaka derifrån förr än kl. 2 e. m. Domaren till Maria Svensdotter. Såg du ej frun under tiden? -r