Aftonbladet – 16 oktober 1845, sida 1

dition varande trupper, och samma dag förklarades Sitten i belägringstillstånd och en krigsrätt nedsattes att döma politiska förbrytelser. Statsrådet erhöll en extra kredit för att organisera en hemlig polis. De flyktade liberala med!emmarne af rådet återkallades; men då de infunno sig, ställdes de till rätta inför storrådet, och en af dem uteslöts. v. Kalbermatten fick militärdepartementet i stället för herr Torrent; ban förde kanonerne från Silten och upprättade ett tygbus i Leuchs. Den 530 Maj förklarade storrådet 1edamöterna i martinachskommitten för rebeller och förrädare, som genast borde häktas. Vidare beslöts den 3 Juni, att biskoparne ägde oinskränkt rätt att bestämma lärare och läroböcker vid primärskolorne, och dermed var reaktionen fullständig. När nu det segrande partiet så fullkomlgt, som möjligt, återfört och befästat dem gamla ordningen, så sände förorten (Luzern) förmedlare, der intet mer var alt förmedla. Statssekreter Meyer infann sig nemwligen, med förortens kommissarie amtman Schmid, i den tydliga afsigt att öfver bela edsförbundet utsträcka altscehweilziska partiets seger. De skickade till Waadt och bezärde, att de 500 wallisiska flyktingar, som der befunno sig, måtte förvisas från gränsen till det inre af landet, och det efterkoms. Meyers skrifvelser, ett slags rapporter till förorten om hvad sig i Sitten tilldragit, visa aldrabast, buruledes altschweiltziska partiet förberedt och utfört ett verkligt uppror för att undertrycka det unga Schweitz, och huru regeringen efterhand ingått deri och slutligen upphöjt bemälde parti till regeringens allierade och dess friskaror till statens irupper. Till belöning åt luzernerpartiet för dess bistånd, inträdde kanton Walls i det ofvanomtalade klosterförbundet eiler sarnerligan, ett förbund inom förbundet, hvars ändamål var den gamla, goda tidens, återförande. Denna seger af privilegierna, i förbund med råhet och barbari öfver frihet och jemlikhet i förbund med civilisation, af det gamla Schweitz öfver det unga, af legitimitetsprincipen öfver folksuveräniteten; alla dessa händelser, som visa likheten mellan walliserkontrarevolutionen och den 6 Sept. 4839 i Zärich; missbruket af föroriens makt och embetsmannamakten för att gynna ett uppror; jublet hos det gamla Schweitz; dess organers hånande språk; de kannibaliska grymheter, som utöfvades mot ungsebweitzirne, så många blomstrande män och dugliga officerares beklagansvärda död, vvilka af prestskarornas halfvildar slagtades för det de sträfvat att upprättbålla den i statsförfattningen utlofvade frihet; störtandet af så allmänt högaktade män, som bröderne Barman, Torrent o. fl; den hårda nöd som drabbade de wallisiska flyktingarne, för hvilka understöd inom kantonerna samiades; allt detia uppväckte inom de civiliserade kantonerne mängdens medlidande och förltrytelse. Partierne hade ännu tre tillfällen att uppträda i strid mot hvarandra: de förberedande öfverläggningarne inom hvarje kantons storråd med afseende på förbundsdagen; den urtima förbundsdagen, som skulle behandla walliseraffärerna, och den stora skyttfesten, som den 30 Juni skulle firas i Basel — dessa skyttfester benämnas sedan några år folkets förbundsdagarp. (Forts. följer.)