Aftonbladet – 16 oktober 1845, sida 1

SIE 5 BRAVA SS rr BARR MES EVER, CA Tse. Razaren vid Adolf Frodriks torg, samt I huset 3 59 vid ten; 200 voro redan i staden, men utan vapen, dem de hoppades erhålla från tyghuset. Då de liberala sålunda, ehuru oförberedda, förekommit Altschweitzarne, var en af dessa herr Allet nog fintlig att föreslå, det regeringen måtte sända kommissarier till bida partierna och taga deras hedersord, att icke utan regeringens order rycka in i staden, hvaremot regeringen ville gifva trupperne lifsmedel. Listen lyckades och Moritz Barman gaf sitt hedersord att ej framrycka; v. Kalbermatten lofvade naturligtvis å sin sida detsamma. De oberwallisiska skarorne begagnade detta stillestånd för att framrycka och förena sig, göra förberedelser för eit återtågs betäckande och lägga bakhill för de liberalas skaror, hvilket sednare redan länge förut var förberedt. Statsrådet, som beslutit att betala sold till bida partierna, inbjöd genom presidenten Zenruffinen Barman att infinna sig i statsrådet kl. half 3 e. m. Barman sände två officerer, öfverste Däfour och kapten Ducrey, och det första dessa i staden erföro var att v. Kalbermatten just då höll på att rycka in. När de gjorde statsoch storrådens presidenter uppmärksamma derpå, svarade dessa, att det var osannt ech en af det liberala partiets vanliga grundlösa beskyllningar. Medan man talade, inträngde två jägare (regeringens milis) och anmälde herr v. Kalbermattens intåg i Sitten. Dermed skulle så tillgått, att kapten Calpini med ett kompani af regeringens trupper, som funnit v. Kalbermatten i begrepp att intåga genom stadsporten, kommenderat gzör er färdigan och anropat v. Kalbermatten; denne hade då svarat: regeringens trupper,, men fått till gensvar: Osanning; icke ett steg vidaren; v. IK. stammade då: det är storrådes trupper,, men Calpini ropade: det är lögn, gör genast halt v. K. lät då manskapet göra halt, aftaga hatlarne och göra korstecknet, samt derefier göra sig färdiga att gifva eld; men i samma ögonblick kom milisinspektören och förmådde Calpini att draga sig tillbaka och låta v. K. obehindradt intåga. Barmans sändebud utropade efter denna berättelse blott orden förräderi och trolöshet,, samt skyndade ur staden. Det frisinnade statsrådet Torrent följde efter, sedan han först lemnat tygbusets nycklar till befilbafvaren för regeringens trupper. Moritz Barman drog sig tillbaka och lät uppbåda friskarorna i Unterw. Altschweitziska partiets chefer hade imedlertid äfven gjort uppbåd bland sina anhängarne i Unterw. och ställt i ordning bakhåll, som släppte fram de liberalas skaror för alt sedermera taga dem i ryggen. Statsrådet i Sitten, af hvilket v. Kalbermatten, Adr. v. Courten och Läder kunde anses som medlemmar, togo genom en proklamation den 49 Maj de altsehweitziska trupperne i tjenst såsom landtvärn oeh försågo dem från tyghuset med vapen; hvarje man erhöll dessutom elt hvilt armkläde, på hvilket var sydt ett rödt kors. Manstukten hölls imedlertid ordentligt och trupperne voro väl organiserade och försedde med befäl, så att.man icke kunde misstaga sig om att adelsech presterskapet fått länge och ostördt arbeta på denna utrustning. Det första som nu företogs, var att nedsätta en krigsrätt, och det första storverk af denne blef ett förbud mot de liberalas tinning, Courrier du Valaisp och ungsciweitzarnes Echo des Alps Hela altsehweitziska styrkan utgjorde nära 3000 man, förutom 800 till 4000 man, som borde taga de liberalas trupper i ryggen; de sistnämnde utgjord blott 300 man, af hvilka endast två tredjedelar voro beväpnade, men alla instängda, som i en säck, med Trients och la Balmas bergspass bakom sig, Oberwalliserne framför sig, Rhone till höger och Alperna till venster. Under sådane omständigheter kom det till träffaing den 20 Maj. XII. På denna dag utryckte altschweitzarne från Silten i tre stora afdelningar. At här detaljera rörelserna och tröffningarne vore utan ändamål, då man dessförutan kan tillräckligt ådagaligga, hvad redan af det föregående så klart framlyser, eller att den gamla tiden med sina privilegier, sitt :hat och prestfanatism, hvilket af en svag och till en del förrädisk regering fått tid och tillfälle att förbereda en reaktion, här stod mot den nya tiden, med dess körlek till frihet och jemnlikhet samt dess öppna, men mot ränkerna ej nog förvarade handlingssätt. Vid Ardon måste de underlägsna unterwalliserne börja sitt återtåg, som skedde i god ordning till Martinac. Härifrån retirerade de följande dagen i två afdelningar under Joris och Mor. Barman. Vid Trient! stötte den förstnämndes förtraf på altsehweitzar. nes bakhåll och en fäktning eller rättare en slagt: ning uppkom, ty de öfverlägsna fanatiske alt-!l: schweitsarne gåfvo ingen pardon, icke ens sedan i: den hvita fanan blifvit planterad. De fallne med1 borgarnes lik blefvo af altschweitsarne skymfade, !de sårade och fångna plundrade och ihjelslagae. Af de sårade, som icke mördades, blefvo väl en del införda i husen, men fingo ingen läkarevård. Joris, lätt sårad i pannan, äfvensom Mor. och Jos.