Aftonbladet – 11 oktober 1845, sida 2

— Landshöfdingen på Gottland, som säger sig nafva vunnit visshet derom, att årsvexten å höstsäd, i synnerhet råz, slagit så illa ut, att sannoikt brist kommer att uppstå i det qvantum spanmål ön behöfver, har d. 27 Sept. underrättat magistraten i Wisby, att någon åtgärd aflinsstyrelsen icke kommer att vidtagas i och för inörskaffandet af spanmål. Landshöfdingen tillkännagifver att ban lemnat denna underrättelse, på let de handlande må veta, att intetintrång i den ria konkurrensen är att befara, och således uppmuntras alt före vintren anskaffa nödig spanmil. — Bland nyligen till hufvudstaden anlände reande är en fransman, grefve de Suzor, hvilken, nligt hvad andra tidningar redan omförmält, i Köpenhamn och nu sednast äfven i Götheborg vållit muntliga förelisningar öfver fransyska literaturen, hvilka varit afhörda med stort bifall. Enligt hvad vi försport, lärer greve Suzor äfven vär vara betänkt att ofördröjligen öppna en kurs a dylika föredrag, och till en början ämna hålla en sådan föreläsning offentligt, dertill littera!urens vänner komma alt kostnadsfritt inbiudas, för att aga kännedom af planen och afsigten med de våföljande. På ett ställe, der den fransyska literaturen är så spridd och omtyckt som i Stockwolm, skall det tillfälle; som härigenom erbjuder 18 av ci lålla ch närmare kaunpeduvir vch ÖfIversigt af de elementer, som tilihöra bildningens närvarande utvecklingsmoment 1 Frankrike, säcert med begärlighet omfattas. — De nästföljande dagarna erbjuda publiken ett par tillfällen till angenäm koustnjutning, som icke lära försummas. Uti hr De la Croixs salong, der en liten ganska nätt flyttbar teater är inrättad, gifves i morgon söndag en dramatisk musikalisk soir, först med en mindre konsert och derefter Scribes vackra komedi: Kotteriet, hvaruti ej allenast den kongl. teaterns förnämsta sujetter komma att uppträda, och deribland m:ll Högqvist, fru Almlöf, brr Dablqvist, Lars Kinmansson, Sundberg och Stjernström, utan äfven tillfälle blir att i Cesarines roll få förnya bekantskapen med fru Erikssons utmärkta talang för första gången efter denna förträffliga skådespelerskas återkomst till fäderneslandet. — Nästkommande tisdag gifver hr Julius Gänther sin afskedskonsert, hvars väl valda programm redan varit infördt i tidningarnes annonsafdelning. Då hr Gänther alltid varit en älskling hos publiken och förtjent att vara det, skall han säkert icke sakna en frikostig uppmuntran vid ett tillfälle som detta, hvarpå ban till en stor del lärer grundat sin förhoppning, a!t under den förestående vintern kunna hos den berömde sångläraren Garcia i Paris ytterligare fullända sin redan mindre vanliga musikaliska bildning, tör att framdele3 återskänka oss frukterna deraf, då han nästa år återvänder till fäderneslandet. resa — Det är en sorglig, men ändå hvarje år lika regelbundet återkommande erfarenhet här i hu!vudstaden mer än på många andra ställen, att med den kallare årstidens inträdande blifver den bleka nöden, som våldgästar hos den torftige, allt mera bister och pockande till sin uppsyn. Arbetsförtjensten aftager och fordrar förknappning äfven för dem som hafva helsa och arbete — men för dem som äro beröfvade et dera eller båda delarna? Den såkallade fattigbaracken öppnas vanligen ej förr än den 4 November, vi vete ej af hvilken orsak. då likväl Oktoberklimatet icke är serdeles ljufligt under bar himmel; men också träffas vanligen i denna minad flere uslingar än förut liggande sjuka eller döda på gatan och flere än tillförene nödgas söka en liten värma genom att gräfva ned sig i någon gödselhög eller soplår. Dessa förhållanden, hvilka skulle röra en hel publik till tårar, om de framställdes från skådeplatsen, men som mången ai vana kan se i verkligheten utan att nerverna betydligt lida deraf, ådagalägga imedlertid, att med alla de barmhertighetsinrätlningar, som finnas i hufvudstaden, det ännu är slätt beställdt med en af de angelignaste omsorgeraa, nemligen att kunna lemna hjelp för den ögonblickliga nöden, helst när dena är oförskyld. Vi hafva i det ofvanstående icke omtalat den mängd af fattiza mödrar, som, sjellve kanhända sjuka och utmattade al sorg och ansträngning, nu måste se sina bungrande barn äfven utsalla för köldens qval, utan att äga något hvarmed de kunna skyla dem, eller ved till en brasa hvarvid de kunna vårma sig, Och likvöl, huru stort är icke antalet af dessa olyck