Aftonbladet – 10 oktober 1845, sida 3

gårdar. Men Söndagsbladet och Den Konstitutionelle äro att förlikna vid litteraturens vanartade hittebarn, som ingenting lärt och ingenting glömt af sina tvetydiga fäderneseder. Ar det derföre icke en pligt af alla redligt sinnade publicister, att förena sin verksamhet, för att öfvertyga publiken, att dess heder och anseende lida af att vidare stå i beröring med dessa herrar? Vilja de bättra sig; å la bonheur! må de då upptagas till nåder; men blott på ett vilkor: de skola bete och skicka sig som bättre folk; de skola icke fälla vrångvisa domar öfver sin nästa; de skola lägga sig på kunskaper, hyfsning och ett bildadt språk, och de skola söka godtgöra det förflutna genom en uppriktig ånger. Ty man måste väl söka motverka sådana onda makter; det händer Oss annars en vacker dag, att nationen ledsnar vid sin tryckfrihet. Lugnet i eget fredligt tjäll .är Svenskarne kärt, fastän de ha sina små hetsiga ojemnheter i lynnet emellanåt. Falska tärningar och falskt spel tåla de icke, hvarken af maktens innehafvare, eller af dem, som föra deras talan i det allmänna. Redlighet, ära och mandom äro ctt arf ifrån fåderna, och det vårdas bäst genom hjertats renhet, förständets upplysning och en ädel verksamhet för det allmänna bästa, som är upphöjdt öfver all enskild vinningslystnad och alla tadelvärda biafsigter.