— Sannolikt till ett bevis för den konservs tiva pressens sats, att ingen är befogad att yttr sig det ringaste om motiverna till de beslut Ko nungen kan fatta rörande Sverges och Norge diplomatiska beskickningar, innehåller tidninge Morgonen i dag fem och en half spalter, hufvud sakligen uppfyllda af funderingar öfver motivern till friherre N. Palmstjernas återkallande från mini sterplatsen i S:t Petersburg, och detta är ändå endas en början. En del af denna artikel, som tydli gen är halfofficiel, upptages jemväl af en replil emot de förfrågningar Aftonbladet framställde on att få veta de storverk, genom hvilka Hr fri herrns så mycket utbasunade utomordentliga di plomatiska skicklighet skulle bevisas. I dett afseende uppräknas 4:o Att friherrn år 1824 af slutat den sedan år 4809 hvilande liqvidationer med Finland, hvarigenom 430,060 Rdr skola kom mit Sverge till godo. 2:o Att han år 4826 af slutat gränsregleringen mellan Sverge och Ryss land. Hvad detta sistnämnda beträffar, visa kartan öfver Skandinavien, att en djup kil af Ry ska områket ofvanom Muonio elf ända till fyr: mil nära Kzxafjorden vid Westerhafvet griper ir emellan Svenska och Norska området, och denna kil vittnar åtminstone ej att regleringen aflupil till någon fördel för Sverge. 3:o Skall friherre Palmstjerna redan år 4848 Wien uppgjort och afslutat en liqvidation, genom hvilken nära en half million francs skall nafva tillfallit Svenska kronan. Vi kunne icke wu erinra oss att i statsräkenskaperna halva sett Nn sådan vinst influten till Svenska kronan, och let vore derföre intressant ait få en närmare ippgift härom i fortsättningen af Morgonens arikel, men vi böre likväl icke uraktlåta att omvämna uppgiften. För öfrigt innehåller Morgonen äfven följande illa kuriösa strof, i afseende på successionen till ninisterplatsen i Petersburg: ,Visst hafva vi en man, som är väl bevandrad både i Ryssland och i diplomatiska värf, och som skulle kunna sändas dit, utan att saknas vid någon af våra öfriga beskickningar, emedan han är anställd inom riket. Men han har längesedan fallit i de stora tidningarnas onåd.n Det finnes knappt mer än en på hvilken detta an peka, nemligen nuvarande landshöfdingen i rötheborg, grefve C. G. Löwenhjelm. Det syes bäst huru stor id vissa göra sig om anspråen på diplomatiska personer, då man anser en ådan post kunna väl fyllas af en man, hvilken i många gånger visat huru litet han possederar ig sjelf.