tryckfriheten i författningen, och det enda fram steget var den deri nedlagda möjligheten till reformer genom en fullkomligare representation. I hela Wallis röstades häröfver och författningen antogs. Det oaktadt reserverade biskopen och berrarne i Oberwallis sina gamla rättigheter, och landdagen förklarade sin bemedling fullgjord. Den 5 Sept. 4839 sammanträdde det, enligt nya valagen utsedda, stora rådet, (represeniationen) och atnämnde regeringen eller statsrådet. De olyckliga Septemberhändelserne i Zärich afbröto den lugna utvecklingen på laglig väg och satte uppror och blodsutgjutelse på dagordningen. I landdasens åsyn uppreste sig nu de gamla ätterna i Oberwallis mot sakernas nya ordning, äskade skiljsmessa från Unterwallis, försökte att uppätta friskaror, underhöllo hemliga förbindelser med likasinnade i de andra kantonerne, och läto senom Gemmis och Furkas bergspass föra ammunition till Oberwallis. Dessa förberedelser till våld blefvo snart bekanta. Edsförbundets repreentanter afläto allvarliga anmaningar till ledarne Oberwallis, och hotade att uppbåda de öfrige kan.onerne till lugnets upprätthållande. Fåfäng möda. Bemälde representanter voro liberala, som handat i öfverensstämmelse med den förjagade ziichska regeringen. Men nu kom förorten att ledag af Buntsehlis konservativa politik. På åtta medlelanden till förorten, erhöllo de intet svar; tre veckors tid blefvo de utan ledning. Man lemnade dem åt sitt öde. Landdagen åtskiljdes. Man ycktes vilja befordra ett utbrott för att dess ältare kunna göra inbrott i den populära utvecklingen af sakerna i Wallis. (Forts. följer.) FRE MR