FARM Be Hällström och Stork, härefter tillsagde att sig förklara, förmälde, med vitsordande af Jäderins uppgifter rörande det anställda förhöret med enkan Uppman jemte hustru Thorell och qvinspersonen Asp, samt Uppmans behandling dervid, att sedan Hällström, på sätt och af anledning Jäderin anfört, blifvit tillsagd från skrifrummet utföra enkan Uppman samt serskildt med henne anställa förhör; Hällström till följd häraf, biträdd af Stork, fört Uppman från skrifrummet till i arrestantrummet förvarade personer, hvarvid Hällström och Stork dock icke med Uppman gått den väg öfver gatan samt uppför trapporna, denna föregifvit, utan begagnat vanliga vägen genom poliskammarens förmak; samt att, efter omkring tio minuters förlopp, Jäderin åter inkallat Hällström. jemte Stork och enkan Uppman; hvarefter denna icke vidare blifvit till arrestantrummet återförd, utan kort derefter sedan förhöret är vordet slutadt, jemte öfriga båda angifna qvinnorna, till häktet medtagen; bestridande Hällström och Stork, så väl att den förre, eller någon af dem, vid tillfället innehaft och begagnat käpp, som äfven att de å enkan Uppman tillknutit kläde kring munnen eller henne i annan måtto våldfört eller misshandlat, än att, då enkan Uppman, under det hon blifvit från skrifrummet förd till arrestantrummet, utfarit uti de gröfsta otidigheter och . smädelser emot så väl Hällström och Stork, som gevaldigern Jäderin, först Hällström med en rotting tilldelat enkan Uppman två slag öfver nedre delen af ryggen och derefter jemväl Stork, enär Uppman häraf icke kunnat förmås till tystnad, med samma rotting gifvit henne två slag, utan att Stork iakttagit å hvilken kroppsdel desamma träffat. I ordningen hördes nu hustru Thorell, som under visad oreda och mindre sammanhang i sin berättelse, hufvudsakligen förmälde, att sedan hon förutnämnde eftermiddag blifvit i det s. k. skrifrummet. inställd till förhör samt dervid genast, efter åsynen af qvinspersonen Asp, utbrustit i klagan öfver de! svåra omständigheter, hvari hustru Thorell genom dennas angifvelse blifvit försatt, Jäderin genast tilldelat hustru Thoreil ett slag å kinden, så att hon straxt omkullfallit, samt derefter, då hustru Thorell upprest sig och bedt om förskoning, ytterligare tillfogat henne ett lika svårt slag, hvaruppå Jäderin, medan hustru Thorell varit liggande å golfvet, medl foten sparkat henne; äfvensom att, under vidare fortgången af förhöret, Jäderin dels skuffat omkull hustru Thorell, dels med en käpp, den han haft gömd under rocken, tillfogat hustru Thorell sju eller åtta hårda slag, som träffat rygg och axlar samt särdeles hufvudet; förklarande deremot hustru Thorell, att Hällström eller Stork icke emot henne utöfvat någon misshandling. Gevaldigern Jäderin bestridde sanningen af hustru Thorells berörde uppgifter, under anmärkning att å hennes hufvud något tecken till äkomma icke kunde skönpjas, samt försäkrade, att han icke emot hustru; Thorell utöfvat annat väld, än att, sedan under fortgängen af förhöret, Jäderin satt sig ned vid ett i rummet befintligt bord för att verkställa några skriftliga anteckuingar, hvarunder hustru Thorell jemväl varit sittande å en stol i rummet, hvilken, i anledning deraf att densamma varit ställd öfver en å golfvet varande afsats, stått lutande; så hade, enär hustru Thorell oaktadt upprepade tillsägelser icke kunnat förmås iakttaga, tystnad, Jäderin från sin plats uppstigit samt i hastighet stött till stolen, derå hustru Thorell varit sittande; i följd hvaraf denne fallit omkull och jemväl hustru Thorell störtat i golfvet, dock utan att hon deröfver yttrat någon klagan. Videre förekom nu icke, i anledning hvaraf förhöret afslutades, samt enkan Uppman och hustru Thorell till fängelserummen äterfördes och öfrige närvarande afträdde. Sedan herr polismästaren Bergman förfogat sig till poliskammarens vanliga sessionsrum, hvarest, i närvaro af gevaldigern Jäderin jemte uppsyningsmännen Hällström och Stork, förhöret fortsattes med qvinspersonen Asp, som från Kastenhoffshäktet inställdes, förklarade dervid denna sistnämnda, på upprepade frågor, att, vid det förhör, som den 30 i sistl. månad blifvit af gevaldigern Jäderin med henne jemte enkan Uppman och hustru Thorell anställdt, hvarken Asp för egen del blifvit tillfogad något våld eller misshandling, eller sett sådant emot Uppman eller Thorell utöfvas, till hvilken förklaring Asp jemväl tillade, att hon vid ransakning inför öfverstäthållareembetet samma dag rörande stölden hos lärftskramhandlaren Gagge, m. fl. mot f. korrektionisten Oisson angifne stölder, inför öfverståthållareembetet väl förnekat all delaktighet uti eller medvetenhet om nyssnämnde stöld; men sedermera vid det af Jäderin å eftermiddagen med Asp enskildt anställda förhör, bragt till besinning genom dennes föreställningar, erkänt hvad hon rörande tjufnaden hade sig bekant;l äfvensom hennes egen med en del af det stulna godset tagne befattning. För vidare upplysningar uppsköts målet till den 6 dennes; och beslöts tillika, med anledning af den förekomna skiljaktigheten uti de två särskilda, angående enkan Uppmans helsotillstånd afgifna betyg, det skulle adjunkten vid kongl. Carolinska institutet, medicinedoktorn m. m. F. Sundevall, hvilken under förste stadsläkaren m. m. doktor Ahlberg för närvarande åkommen sjuklighet, blifvit föreslagen förrätta de doktor Ahlberg äliggande embetsgöromål, anmodas skyndsammast å enkan Uppman å nyo anställa behörig läkarebesigtning samt derjemte i enahanda afseende besigtiga hustru Thorell och qvinspersonen Asp, och med betyg deröfver till öfverståthållareembetet fordersamlingen inkomma. Den 6 Oktober företogs ransakningen till förnyad handläggning, hvarvid de för ofvanberörde våld och misshandling angifne polisbetjente voro tillstädes. — Från hr doktor Sundevall hade inkommit ett läkarebetyg, så lydande: Till följe af öfverståthållareembetets för polisärender särskilda reqvisition, bar undertecknad i dag besigtigat följande häktade personer; ä stadshushäktet: 4:0 enkan Christina Elisabeth Uppman, femtiosex år gammal, af grof och stark kroppsbyggnad, befanns hafva en större ytlig blånad längs yttre sidan af högra öfverarmen. En likaledes ytlig blånad å venstra skulderbladet, samt en dylik af en flat hands storlek, på venstra öfverarmen. En liten obetydlig blånad fanns äfven vid venstra höftarmen. Alla dessa blånader voro vid besigtningstilifället uti återgångs (re