DEN POLITISKA OCH RELIGIÖSA RÖREL-! SEN I EDS-FÖRBUNDETS KANTONER, efter egna iakttagelser under ett tioårigt vistande i Schweitz. Af doktor Carl Erause.) IV. Denna förut omnämnda skyttfest i Solothurn var en af de skönaste och besöktaste och tillika den första af verklig politisk betydelse för Schweitz. Den åtskiljde sig från de följande derigenom, att håda partierna dervid voro rejresenterade och att under den festliga förtjusningen sielfva det omöjliga, en försoning mellan båda partierna, försöktes. Staden Basel, förut under vapen mot basellandet, sände ett skyttsällskap, hvars talman yttrade sig saktmodigt och försonande, och med hänvisning på ett för alla gemensamt fädernesland. Zöricherskyttarne infunno sig talrikt och uttryckte allvarligt och kraftigt sin ovilja öfver trosmönnen, försäkrande att den bildade befolkningen i Zörich icke tagit någon andel deri utan hade blifvit framskridandets sak och edsförbundets förening trogen. Allt syntes lifvadt af en broderlig anda. Så yttrade man sig vid de ömsesidiga helsningarne, som egde rum framför Fabnborgen (elt torn, på hvars spets edsförbundets stora fana svajar öfver skyttsällskapernas småfanor, som planteras under henne), så väl vid ankomsten som vid afresan; så talade man från tribunen, som var uppförd i den jättestora matsalen och från middagen till aftonen var upptagen af talare. Likaså talade man om nödvändigheten af en större förbundsenhet och en förbättring eller förnyelse af förbundsförfattningen. Många ädla män hörde man der tala på tyska eller italienska munarten, den gamle, nu mera aflidne Fel!enberg, den eldige Luvini från italienska kantonen Tessin, den statskloke rådsherrn Minder från Basel, statsrådet Druey från Waadt och många andra män af betydenhet och rykte. Men Neuhaus, den inflytelserikaste mannen i Bern, hufvudkantonen för de liberala, och Bluntschli från Ziörich, de konservativas ledare, voro icke der, icke heller luzernercheferne. Mången öfverlemnade sig åt sköna illusioner. De konservativa från Baselstaden mente uppriktigt, de andra partierna höllo god min i elakt spel, uppstego i talarestolen, drucko för en evig fred mellan partiorna, i samma ögonblick då de, som man efteråt erfor, redan i I emlighet undergräft grunden för de liberala regeringarne i Solothurn och Aargau och organiserat upproret till deras störtande. Åtta dagar räckte den broderliga förtjusningens rus, under hvilka man börjat att visa edsförbundets fana en snart sagdt religiös och tillförene ej förspord dyrkan. Knappt bade de sista ljuden af festens jubel bortklingat, innan partierne, liksom för att återtaga hvad de försummat, bekrigade hvarandra i tidningarne häftigare än tillförne. Hvad kunde väl ock vara menligare för de konservativas planer än freden? I Aargau och Solothurn skulle författningarne revideras. 9Solothurn är rent katolskt, hvaremot Aargau består af österrikiska länder och hvilka största delen blef af Bern i femtonde seklet eröfrade och liktidigt med Bern reformerade; men den andra de1en förblef katolskt, såsom flera kantoners landtfögderi eller österrikiskt land. Af dessa särskilda delar bildades, vid första franska revolutionen, den nuvarande kantonen Aargau, hvilken alltså innehåller katoliker och reformerta, likväl med fullkomligt lika borgerliga och politiska rättigheter, och derföre är hvad man i Schweitz kallar paritetisk. Efter zurichska trosmännens exempel började man nu att beskylla solothurnerregeringen för otro, irreligiositet, fiendtlighet mot katolicismen (anledning dertill gaf grundandet a! högre folkskolor och ett lyceum i Solothurn, vic hvilka väl katoliker, men inga prester anställdes) beskyllningar, hvilka, ehuru Solothurns regering blifvit stående på tröskeln till de politiska re:or merna, föllo på en mindre fruktbar jord, emedar å ena sidan genom uppbhäfvande af tionden oci dylika mått och steg, de materiella intressen blifvit bättre tillfredsställda än i de andra kan tonerna, och å den andra Disteli med sin kalen der och andra talangfulla skriftställare hos fol ket underhöllo benägenheten för en liberal rege ring. Kantonen Solothurn har ännu ett par rik kloster. Hvem vet under hvilka förespeglinga dessa förmåddes alt använda sitt mynt och sil andliga inflytande för att bereda folket till de liberala regeringens störtande. Detta lyckade ) Se Aftonbl. 4 931 och 233.